I senaste säsongen av ”Our planet” visas hur ett enormt makrillstim attackeras av störtdykande havsfåglar och jagande delfiner. Men hur det håller samman, likt en skulptur, och rör sig som i dans. Och det är skönheten i naturfenomen som detta som ofta inspirerat Katarina Leyman. Det formstarka men ändå så oberäkneligt levande som kanske bara musiken och matematiken kan fånga med sina abstraktioner.

På detta kammarmusikaliska album möter vi det gång på gång. I inledningsstycket ”Swarms” som verkligen formar sig till dans. Men också i ”Vattenklanger”, ”Crepusculo” och i ”Brazilian Garden” där havets vågrörelser väcker upp eller suger med sig i ett växelspel av tillblivelser och försvinnanden.

Det är farligt och djärvt, men mycket vackert.

Bästa spår: ”Swarms”

 

Läs fler musikrecensioner av Martin Nyström, till exempel om Lars Bröndums utplånande hetta av syntar, basklarinett och slagverk.