Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/klimatspelet-kalas-forgor-biosfaren-vi-vill-ha-socker-fett-och-suvar/

Kultur

Klimatspelet ”Kalas” förgör biosfären: ”Vi vill ha socker, fett och SUV:ar”

Bild 1 av 3 Eric Ericson och Lars Arrhenius spelar sitt eget brädspel ”Kalas”.
Foto: Lisa Mattisson
Bild 2 av 3 Konstnärerna Eric Ericson och Lars Arrhenius har gjort klimatbrädspelet Kalas.
Foto: Lisa Mattisson, Lisa Mattisson
Bild 3 av 3 Konstnärerna Eric Ericson och Lars Arrhenius har gjort klimatbrädspelet ”Kalas”.
Foto: Lisa Mattisson, Lisa Mattisson

Vem har hjärta att förvägra sitt barn ett riktigt roligt kalas – med dioxinplaster, konfliktmineraler och fossila bränslen? I konstnärerna Eric Ericsons och Lars Arrhenius sällskapsspel ”Kalas” tävlar spelarna om att förgöra biosfären i jakten på det perfekta barnkalaset. 

Rätta artikel

Palmolja i glassen, tungmetaller i sushin, dioxiner i plastleksakerna, konfliktmineraler i de smarta telefonerna och hormonstörande flamskyddsmedel i spelkonsolerna. I brädspelet ”Kalas” får man chans att flyga runt i världen för att samla ingredienser till ett festligt barnkalas. Skogsskövling, glaciärsmältning och korallrevsblekning följer av bara farten.

Spelaren med flest flygmil, tyngst bil och högst inkomst har störst chans att vinna. Samtidigt ger ”Kalas” en galghumoristisk genomlysning av den moderna livsstilens miljökonsekvenser.

– Humor kan vara ett effektivt sätt att ta sig an svåra och tunga ämnen. Sällskapsspel har också en förmåga att skapa dialog mellan spelarna. I det här spelet blir det förhoppningsvis en dialog om hur vi konsumerar och hur vi har förlorat kontakten med biosfären, säger konstnären Eric Ericson, som tillsammans med sin konstnärskollega Lars Arrhenius har skapat ”Kalas”.

En gullig plastdinosaurie och en leksaksrobot vinkar glatt på omslaget till ”Kalas”. Spelpjäserna utgörs av flygplan, spelbrädet av en världskarta och spelupplägget påminner om ”Jakten på den försvunna diamanten”, även om resurserna kommer från fler håll än Afrika. Flygturerna går bland annat till konfliktmineralernas Kongo, palmoljeplantagernas Jakarta, sojafältens Brasilien, textilfabrikernas Dhaka, oljediktaturens Saudiarabien och många andra av den globala ekonomins mer ljusskygga sevärdheter.

”Avokado, våld, skogsskövling och torka är viktiga ingredienser i guacamolen”, lyder texten till rutan Petorca medan den spelare som råkar landa på plastskräpskontinenten i Stilla havet får läsa: ”Kompensation för landmassan som försvinner med höjda havsnivåer. Gud har tänkt på allt.”

– Vi har varit intresserade av konsumtion och ekonomi eftersom vi tycker att det är den stora motorn i samhället. Spelet ”Kalas” kan ses i olika perspektiv: det ena är att man förbereder ett barnkalas, det andra är det stora, resurskrävande kalaset som vi alla är en del av, där vi flyger runt på weekendresor med Ryan Air och använder oss av olja från diktaturer, litium från chilenska gruvor och kläder från bangladeshiska låglönearbetare, säger Lars Arrhenius.

På Påskön utplånades en gång en hel civilisation eftersom invånarna inte förmådde hushålla med öns naturresurser. Öbornas öde efter att ha fällt sitt sista träd har tolkats symboliskt för hela mänsklighetens belägenhet i dag, bland annat av Jared Diamond i boken ”Undergång”. I spelet ”Kalas” är Påskön också en ruta som spelarna kan hamna på: ”Lämningar från ett tidigare kalas. Som du inte bryr dig om och inte påverkar ditt kalas.”

Bland spelets 120 kort finns många budskap i samma, något cyniska anda, där bekvämlighet och nöje prioriteras framför ansvar och engagemang: ”På tolv tusen meters höjd känner du framtidstro. Någon maskin måste ju kunna driva Golfströmmen”; ”Har du bil? Tack för att du bidrar till ett varmare klimat och skatteintäkter. Slå tärningen igen”; och ”Tips. Starta dagen med en ekologisk frukost hos Preem när du tankar diesel.”

– Jag tycker att vi förmedlar en sanningsenlig bild av hur det går med klimatarbetet. Vi flyger och köper som om det inte fanns någon morgondag. Det är ett skarpt läge och vi har en ganska mörk syn på den nuvarande riktningen, säger Eric Ericson.

– Ja, vi vill ha socker, fett och SUV:ar, säger Lars Arrhenius.

Finns det inte en risk att spelets många cynismer kan få en del spelare att förlora hoppet?

– Att det upplevs som cyniskt behöver inte vara en nackdel. Svartsynen kan skapa en motrörelse hos spelare, en känsla av att ”jag vill inte att det ska vara på det här sättet”. Riktigt mörk konst kan vara lättare att ta in än förljugen feel good. Vi har inga finansiärer som kräver att vi säljer in en historia som känns bra, svarar Lars Arrhenius.

Han jämför med Pieter Brueghels ”Dödens triumf”, en målning från omkring 1562 som föreställer människor som dör i drivor samtidigt som en armé av skelett drar in över ett förtorkat landskap. Målningen, som sannolikt berörde 1500-talsmänniskans erfarenheter av digerdöden, jämförs ibland med 2000-talsmänniskans möte med klimatförändringarna. 

– ”Dödens triumf” är svart som satan. Inte en jävel överlever. Jag tror att konst och kultur kan vara mycket hårdare och gå mycket djupare in i mörkret i stället för att konstruera ett litet påklistrat hopp, så att folk ska orka läsa eller titta. I de grekiska tragedierna dör alla, det är svart som natten. Vi kulturskapare ska inte rygga för mörkret, säger Lars Arrhenius.

Bara i en aspekt avslöjar sig spelmakarna som något annat än roade cyniker. Spelpjäserna i form av flygplan, till synes framställda av plast, är i själva verket gjorda av majs och därför biologiskt nedbrytbara. Spelet har också transporterats från tillverkningen i Polen med lastbilar drivna av biogas.

Men att ta så mycket klimatansvar är ingen vinnarstrategi i spelet ”Kalas”. Det framgår på ett av de sämre spelkorten man kan dra ur högen: ”Du försöker bryta kalashysterin genom att bjuda in till ett enkelt kalas. Näver i stället för plast. Ingen vill komma. Stå över två omgångar.”