Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 13:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/kompositoren-jenny-hettne-tar-till-tandlakarborren/

Kultur

Kompositören Jenny Hettne tar till tandläkarborren

Jenny Hettne. Foto: Ia Neumüller

På torsdagen inleds festivalen ISCM World Music Days i Tallinn. Det är som ett OS för moderna konstmusiken. DN:s Johanna Paulsson har surrat med Jenny Hettne, en av fyra svenska tonsättare som deltar.

Rätta artikel

Innan tonsättaren Jenny Hettne kliver in genom kafédörren med andan i halsen och cykelhjälmen under armen sitter jag och funderar på hur jag ska kunna hjälpa humlan som hamnat på fel sida fönsterrutan – och på ”A swarm came in from the dark” som är ett stycke av Hettne för violin och ensemble. Det är en klingande bild med en svärm av surrande, fladdrande och gnisslande ljud som tidigare i år belönades med Järnåkerstipendiet, Sveriges största kammarmusikpris. ”En liten men stor komposition,” skrev juryn och utropade verket till klassiker. Men insektsvärlden är en illusion.

– Utgångspunkten var en inspelning som jag gjorde hos tandläkaren, berättar Hettne. Jag hade en inspelningsmanick på magen medan jag lagade ett hål. Det låter inte så poetiskt, men det var ett fint ljud med mycket övertoner. 

Det surrande ljudet tog hon med sig till en flöjtist och en klarinettist som fick prova fram ett liknande sound på instrumenten. Att gnugga den blanka baksidan av ett kardborreband mot piano- och stråksträngar gav samma effekt.

– Det är ingen naturupplevelse jag vill ge publiken. Jag har inre bilder när jag komponerar och hoppas att lyssnaren också får det, att stycket är fantasieggande på något sätt. Lite som att titta på abstrakt konst. Den kan ju ge vilka associationer som helst.

Kopplingar till andra konstarter genomsyrar även programmet under Världsmusikdagarna i Tallinn. ISCM-festivalen kan liknas vid ett OS för nutida konstmusik. Verken tas ut av en internationell jury och under nio dagar framförs ett hundratal verk av tonsättare från runt femtio länder. 

– Jag brukar säga att jag skriver musik till klassiska musiker som läser noter och att man kan kalla det klassisk musik. Men att det kanske inte direkt låter som det. Man kan jämföra det mer med nutida konst eller nutida poesi, säger Hettne apropå det knepiga begreppet konstmusik.

Hon komponerar i första hand kammarmusik och strävar alltid efter någon sorts homogenitet, enhetlighet, i soundet.

– De ensembler eller duor jag skriver för består ofta av ganska heterogena instrument så jag försöker hitta den gemensamma nämnaren. I stycket som ska framföras nu i Tallinn använder jag till exempel cellon ganska mycket som ett slagverksinstrument. Jag har preparerat några strängar med små träklädnypor som ger ett gongliknande ljud om man spelar pizzicato.

Festivalbidraget ”Bells and tides” för cello och slagverk skrevs ursprungligen för UmeDuo som hade beställt ett verk fritt inspirerat av andra kulturer. Valet föll på sydindisk musik och instrumentet ghatam som liknar en lerkruka. Komponerandet upptar cirka åttio procent av arbetstiden. Däremellan vikarierar Hettne som musikläggare på P2. En kväll i veckan jobbar hon dessutom som träningsinstruktör på gymmet.

– Träning har varit en ganska stor del av min identitet i snart tjugo år. Det pass jag har är en blandning av kondition och styrketräning. För att rörelserna ska ”stämma” med musiken måste man planera och memorera längden på till exempel vers och refräng. Det är ett sätt att jobba med musik, men ett väldigt annorlunda sätt.