Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 17:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecension-malvakvartetten-far-modern-musik-att-kannas-oppen/

Kultur

Konsertrecension: Malvakvartetten får modern musik att kännas öppen

Malvakvartetten Foto: Nadja Sjöström

Malvakvartetten är väldigt samspelta och har en positiv energi som sprider sig till publiken, skriver DN:s Nicholas Ringskog Ferrada-Noli. 

 

Malvakvartetten, som består av violinisterna Linnea Hällqvist och Knapp Brita Pettersson, violasten Maria Jonsson och cellisten Maja Molander, bildades 2008 men känns fortfarande som en ung kvartett. När de spelar ihop ler de ofta, det finns en konstant atmosfär av varm entusiasm och avslappnad uppsluppenhet, som dock aldrig ska förväxlas med slapphet – de är väldigt samspelta och behandlar verken de framför med allvarlig precision. Men deras positiva energi sprider sig till publiken och får den moderna musik som de framför att kännas kommunikativ och öppen.

Caroline Shaw är en New York-baserad tonsättare som har samarbetat med Kanye West en hel del. Hennes ”Entr’acte” från 2011 är dock inspirerad av Haydn snarare än hiphop, närmare bestämt F-durkvartetten opus 77 nummer 2. Men här finns också effektfulla tystnader, Philip Glass-vevande cirklar och ett intressant slut där cellon låter som en trubadurgitarr. Lysande.

Även serbiska Aleksandra Vrebalov är baserad i New York, och hennes ”My desert, my rose” från 2015 är konsertens höjdpunkt i mina öron. Musiken skyndar nervigt fram mot en destination som är stenhårt rytmisk på ett underbart sätt, nästan ”Våroffer” i miniatyrformat. Verket uruppfördes av Kronoskvartetten som en del av deras ”50 for the future”-projekt (en serie av 50 nya verk för stråkkvartett) där även Karin Rehnqvists ”Gåtan” ingår. När Malvakvartetten framför detta verk accentueras dess melankoliska folkmusikliknande inslag – sällan har musik av Rehnqvist låtit så sårbar och så drabbande.

I fjol uruppförde Malvakvartetten ”Wooden bodies” av Tebogo Monnakgotla, kvinnan som för tio år sedan var en av Sveriges mest hajpade tonsättare men som sedan har hamnat lite i medieskugga. Det är hur som helst ett fint verk, både lyriskt och ilsket. Kropparna av trä är givetvis de fyra instrumenten, som de fyra musikerna glider in i och fyller med liv.

Lo Kristenson är konsertens yngsta tonsättare, född 1991. Hennes ”omstråk, motstråk” blir en perfekt avslutning på kvällen. Musiken är hypnotisk, tidsupplösande, märkligt fascinerande. Den vaggar fram och tillbaka, varje klang är sammanfogad med en annan, och det finns en nästan religiöst mässande stämning över det hela. Malvakvartetten väljer att framföra detta verk med släckt belysning, och detta teatrala grepp gör musiken ännu starkare.

Läs fler recensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli.