Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 09:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecension-mortiis-demoniska-katakombsynth-far-nytt-liv/

Kultur

Konsertrecension: Mortiis demoniska katakombsynth får nytt liv

Mortiis spelar på Hus 7 i Slaktkyrkan i Stockholm. Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

Norska Håvard ”Mortiis” Ellefsen har hittat tillbaka till sin ursprungsgenre ”dungeon synth”. Det som en gång lät som ett hemmasnickrat ”Sagan om ringen”-soundtrack förvandlas nu till en sensorisk och meditativ upplevelse, skriver Noa Söderberg.

För en utomstående är det svårt att tro det, men den demoniska black metal-genren har hängt ihop med försiktigare syntmusik under nästan hela sitt liv. Kopplingen är mer logisk än den verkar. Genrens pionjärer var besatta av att blanda hednisk estetik med den framväxande extrema hårdrocken. Urgammalt med splitternytt. I samma anda lät man fornnordisk folkmusik och europeiska symfonier möta den yttersta framtidsmaskinen – synten.

Norska Håvard ”Mortiis” Ellefsen var en av de första som gick den vägen. Efter ett misslyckat försök att spela bas i black metal-bandet Emperor köpte han en keyboard och började om. Solodebuten släpptes 1993, och nu var det inte tal om överdistade gitarrer eller gurgelsång. 

I stället hördes en billig Casiosynt-tolkning av medeltidsmusik blandat med tysk kraut à la Kraftwerk. Flöjter, körer, stränginstrument och barder. De nya låtarna fästes vid en snabbt växande fantasivärld där trollet Mortiis var huvudkaraktär. Ellefsen började sminka huden skrovlig och bära lång häxnäsa. Hårdrocken saknar, som bekant, inte excentriker.

Med tiden kom Mortiis att röra sig åt industrirock och börja förakta sina rötter. Men nu, efter att fansen tjatat i många år och hans egen psykiska hälsa blivit bättre, har han hittat tillbaka. Under 2019 turnerar han med nytolkningar av de första albumen. På scenerna möts han av band från den obskyra genre han råkade starta, i dag kallad ”dungeon synth”.

Den här kvällen tolkas skivan ”Ånden som gjorde opprør” och det liknar en nyöversatt roman som når nästa generation. De gamla billiga syntbrassinstrumenten bakas ihop med gigantiskt industriellt muller. Hela rummet skakar. 

Med hjälp av väl valda pauser och EDM-lika uppbyggnader förvandlas det som en gång lät som ett hemmasnickrat ”Sagan om ringen”-soundtrack till en sensorisk och meditativ upplevelse. Som om ambientmästaren Tim Hecker var besatt av fantasy.

Ellefsen spelar inte särskilt mycket själv men står ändå blick stilla med ansiktet ner i klaviaturen. Bakom honom syns varken videoprojektioner eller särskilt spännande ljussättning. Bristen på show gör att enformigheten till slut smyger sig på. 

Men det rubbar inte den övergripande insikten: Gammal musik kan verkligen få nytt liv när upphovspersonen accepterar den som en del av sin historia.

Läs fler recensioner av Noa Söderberg.