Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 12:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecension-symfonisk-remix-med-ora-for-detaljerna/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Symfonisk remix med öra för detaljerna

Hans Ek dirigerar Radiosymfonikerna.
Hans Ek dirigerar Radiosymfonikerna. Foto: Mattias Ahlm

Radiosymfonikerna och Hans Ek lyfter fram den elektroniska dansmusikens likhet med Stravinskijs primitiva energier och sluter cirkeln med en Kraftwerkhyllning. DN:s Johanna Paulsson om ett verk som håller för att lyssna på i stillhet. 

 

Steget från Bråvallafestivalen till Berwaldhallen kan tyckas långt. Men ”Dance music symphony” – Hans Eks tredelade DJ-mix för symfoniorkester från 2016 – hämtar både kraft och nerv från såväl Stravinskijs skandalbalett ”Våroffer” som trettio år av elektronisk dansmusik, EDM. Här samsas 2000-talets arenahouse med 90-talets stora namn som Massive Attack, Underworld och Daft Punk. Eks uppfinningsrika arrangemang har ett öra för detaljerna, för de små strecken i en teckning som gör hela motivet. ”Dance music symphony” är således inte musik skapad för att veva näve till på dansgolvet, utan ett verk som faktiskt håller för att lyssna på i stillhet. 

Även om tankarna kan vandra iväg under längre ljudlandskapspassager som Aphex Twins ambientstycke ”#3” behövs temposänkningen för att EDM-pulsen åter ska kunna höjas med Martin Garrix ”Animals” och Aviciis ”Levels”. Snarare än att göra klassiska covers handlar Eks förhållningssätt om att vaska fram hittarnas essens – det lätt igenkännbara – och bygga upp ett dynamiskt energiflöde. Men också om att lyfta fram låtarnas inneboende närhet till konstmusikens många uttryck. Som den febriga marimbafiguren i The Knifes ”Silent shout” eller Skrillex oväntade likheter med Stravinskijs mest primitiva grimaser. För att inte tala om det sardoniska groovet i extranumret, Benny Benassis ”Satisfaction”.

Kraftwerks betydelse för dansmusiken är odiskutabel. Men så när som på någon slarvigt utkastad tonsättarreferens har den klassiska musikens inflytande på Kraftwerk gått tämligen obemärkt förbi i samband med Florian Schneiders bortgång. Tillsammans med Ralf Hütter skapade han tidigt ”Tanzmusik” med tvärflöjt och på omslaget till ”Trans-Europe Express” såg gruppen ut som en stråkkvartett. Därför var det som om cirkeln äntligen slöts när Radiosymfonikerna och Hans Ek inledde fredagens livestreamade konsert med Kraftwerks ”Franz Schubert”. En låt som bortom bandets elektroniska framstegsretorik andas just tysk romantik och som i arrangemang för symfoniorkester med milda stråkar och mjuka marimbaarpeggion tycktes återvända till sitt rätta element.