Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 17:38 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/bob-dylan-debaser-medis/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Bob Dylan, Debaser Medis

Redan vid tiotiden på tisdagen började de första köa för att få bra platser på Bob Dylans spelning på Debaser i Stockholm. Vid konserten var det inte tillåtet att fotografera.
Redan vid tiotiden på tisdagen började de första köa för att få bra platser på Bob Dylans spelning på Debaser i Stockholm. Vid konserten var det inte tillåtet att fotografera. Foto: Ida Eklund/Scanpix

Dylan överraskade med leende och gitarr.

Musikrecension

Artist: Bob Dylan

Plats: Debaser Medis, Stockholm

Bob Dylans spelning på Debaser Medis räknas säkert redan innan start som en klassiker, i alla fall bland svenska Dylanspelningar. Det är hans första klubbspelning i Sverige någonsin, en slags uppvärmning inför Europaturnén.

Bland de mest inbitna fansen har det diskuterats hur spellistan kanske kan se ut och rapporter om dagsformen kommer från bandets rep i USA. Som vanlig dödlig undrar man kanske mest om klubbmiljön kommer visa en annan sida av Dylan och om nytändningen de senaste åren på skiva visar sig även på scen. Kanske blir detta kvällen när han öppnar sig, och frångår schablonen om den frånvända muttraren.

Och visst överraskar Dylan. Stort. Inte genom att vara särskilt mer publikflörtande än vanligt. Hatten skuggar ögonen på scenen, mikrofonmumlet från den grusiga rösten ger få ledtrådar till vilken text han egentligen sjunger.

Nej, den stora överraskningen, är att han spelar gitarr de första sju numren, något hans nästan inte alls gör på scen längre. Han till och med solar litegrann, ser nöjd ut, gungar, ler till och med och framstår som en äkta frontfigur. Dessutom spelar han nästan i stort sett inte något från något från senaste skivan "Modern Times". Det dröjer ända tills åttonde låten innan Dylan byter gitarren mot att spela stående vid sin keyboard i "Rollin' and tumblin'" Istället kör han breda versioner av sådant som "Not dark yet", "Highway 61 revisited", "A hard rain's a-gonna fall" och bjuder faktiskt på ett förtjusande lallande i "Lay, lady, lay".

Det tajta femmannabandet ger ovanligt tungt bluesrockstuk åt det mesta, det är kanske också därför som låtvalet från senaste skivan inskränker sig till de rockigare numren. Som andra extranummer kommer nämligen "Thunder on the mountain".

Fast innan dess har Dylan vanan trogen bjudit på en slags countryversion av "Like a rolling stone" komplett med steelgitarr. Och precis när jag står i begrepp att skicka den här texten är bandet i färd med att dra igång ett tredje extranummer.

Om Dylans inspiration håller i sig under resten av turnén är förstås ett lotteri - som vanligt. Kanske är det just klubbmiljön som gör susen. Den som lever får se. Redan på onsdagskvällen. Då blir det Dylan revisited. I Globen. Och kanske en helt annan låtlista.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.