Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Céline Dions sång ekar fult mellan stumma arenaväggar

Konsert med Céline Dion på Tele2 Arena på lördagen.
Konsert med Céline Dion på Tele2 Arena på lördagen. Foto: TT

Snett framför mig sitter två grabbar och diggar extranumret ”My heart will go on” genom mobilkameran trots att de knappt kan ha varit födda när ”Titanic”-filmen kom för tjugo år sedan. Men säger man Céline Dion-ballad så vet de flesta vad man menar. 

2

Céline Dion

Scen: Tele2 Arena, Stockholm

 

Att den kanadensiska sångerskan skapat en egen genre kring ett material som till stor del består av covers är en imponerande bedrift i sig. När ”The power of love” dundrar ut som öppningslåt är det således hennes signaturmelodi, även om Jennifer Rush var först.

”Live 2017” är Dions första riktiga Europaturné sedan 2008 och drygt 23.000 personer har betalat upp till 2.000 kronor för att få höra hennes sång eka fult mellan stumma arenaväggar. Inte för att Dion på något sätt sjunger illa. Tvärt om – hon har ett närmast atletiskt förhållande till rösten oavsett om hon maratonsnackar om köttbullar och Jesper Parnevik mellan låtarna eller wailar. Efter att ha satt evighetstonerna i ”All by myself” grimaserar hon likt en höjdhoppare som just klarat tvåmetersribban. Och publiken jublar. Förstås.

Men ljudbilden är både bumlig och skränig. Särskilt när Dion söker ett rockigare tilltal och låter gräsliga gitarrsolon stövla in i alltifrån generisk r’n’b-pop som ”Loved me back to life” till ”The reason”. Styrkan sitter snarare i rena powerballader, nostalgitryckare som ”Think twice” eller kvällens enda franskspråkiga klassiker ”Pour que tu m'aimes encore”. Däremellan pladdrar Dion på så mycket att turnépremiärens 28 låtar får bantas med fyra innan hon mot slutet lägger i extraväxeln.

Trots en halv orkester, klädbyten och flashiga bakgrundseffekter är upplägget i övrigt förvånansvärt sparsmakat. Som om syftet vore att bevisa att hon håller efter åratal av slitigt Las Vegas-showande. Prestation på bekostnad av innehåll. Samtidigt är det svårt att säga att Dion inte ger fansen valuta för pengarna när hon på slutet drar fram mellan parkettraderna för att hylla sin bortgångna make och manager René Angélil med Queens ”Love of my life” och spår av riktiga känslor.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.