Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Emmylou Harris på Dalhalla i Rättvik

Det mesta som Emmylou Harris sjunger nu har blivit gammalt och trevligt.
Det mesta som Emmylou Harris sjunger nu har blivit gammalt och trevligt. Foto: Erik Göransson

Mysig seniorstämning. Emmylou Harris är fortfarande bra och habil, men inte längre så angelägen, skriver Po Tidholm.

3

Emmylou Harris

Scen: Dalhalla, Rättvik.

Inledningen får mig att undra om allt är förbi för Emmylou Harris. Sången är klen, ljudet dåligt och kompet låter mer kvällskurs på ABF än Nashville. Någon gång måste ju karriären ta slut, den som började så starkt med de där åren på 70-talet som faktiskt förnyade och utmanade genren. Då hon först sjöng med Gram Parsons och därpå gav ut en räcka lysande countryalbum som förnyade och utmanade genren.

Men det har varit svajigt tidigare. 1979 gjorde hon sin första julskiva, 80-talet innebar en ständig jakt på listframgångar och ett par försök att flörta med den kristna publiken. När ”Cowgirls prayer” kom 1992 och hon började hitta rätt igen ansågs hon redan vara för gammal för att få hittar, och de kommersiella hänsynen blev följaktligen mindre viktiga.

Sedan kom ”Wrecking ball” och förändrade allt. Den nu 22 år gamla skivan, producerad av Daniel Lanois, introducerade en helt ny Emmylou Harris, ja faktiskt en helt ny typ av kvinnlig artist. Ålder och erfarenhet hade fram till dess i princip bara varit en tillgång för män i branschen.

Nu är hon på många sätt tillbaka där hon var innan den andra karriären tog fart. Hon har jobbat på de senaste tjugo åren, gjort flera skivor i något slags Lanois-anda utan att nå höjderna, blickat bakåt (igen), samarbetat med gamla vänner i nytraditionell stil och samlat in pengar till flyktinghjälp. Men särskilt intressant musik har det faktiskt inte blivit.

Bra och habil är hon alltid, men inte så angelägen. Efter att ha tillbringat våren på turné med John Mellencamp är hon nu ute på egen hand, med en trio musiker som ibland framstår mer som vänner än tekniskt briljanta. Där står Mary Anne Kennedy som spelar percussion och mandolin, Pam Rose som spelar gitarr och basisten Chris Donohue. De två förstnämnda är nästan lika bra på att köra som Emmylou Harris gjort sig känd för att vara. De tre rösterna tillsammans är stundvis magiska.

Det vilar en lite väl mysig seniorstämning över hela arenan, och vid 70 är det kanske precis vad man vill åstadkomma.

För den trevande inledningen till trots så tar det sig. Ljudet blir bättre och sångerna är fina, även om jag kanske inte riktigt förstår mig på urvalet.  

På samma gång som Emmylou Harris blygsamhet är del av hennes varumärke verkar den fortfarande hämma henne. Hon är en bättre låtskrivare än hon tycks tro och hon har en rad egna sånger jag hellre skulle höra än de närmast uttjatade klassikerna av bland andra Paul Simon och Phil Spector hon prioriterar framför sina egna.

Men hon spelar ”Red dirt girl”, ”The pearl”, ”Cup of kindness” och ”From Boulder to Birmingham”, så man kanske ska vara nöjd.

Sedan har jag ett grundläggande problem med Emmylou Harris, och det är att jag såg konserten hon gjorde i Stockholm efter ”Wrecking ball” – på den korta turné där hon kompades av trion Daniel Lanois, Brady Blade och Darryl Johnson – och ingenting kan nog egentligen mäta sig med den upplevelsen. Det var för bra, för mycket som stämde, det var ögonblicket då hela hennes katalog fick en ny mening. Nu känns det som om det mesta hon sjunger mest blivit gammalt och trevligt. Det vilar en lite väl mysig seniorstämning över hela arenan, och vid 70 är det kanske precis vad man vill åstadkomma. En liten stund med de sina.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.