Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 05:01 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/kammarorkester-fran-berlin-och-goteborg-pa-goteborgs-konserthus/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Kammarorkester från Berlin och Göteborg på Göteborgs konserthus

I ”The Göteborg String theory” sammanförs namnkunniga popmusiker med en kammarorkester. Publiken lyssnade andäktigt på Göteborgs konserthus och den nysläppta dubbel-cd:n är lysande, skriver Martin Nyström.
Musikrecension

Medverkande: Dirigenter: Ben Lauber, Nackt och Nils Tegen. Medv: Daniel Gilbert, Anna von Hausswolff, Ebbot m.fl.

Verk: ”The Göteborg String Theory”

Artist: Kammarorkester från Berlin och Göteborg

Plats: Göteborgs konserthus

När popikonen Daniel ”Hurricane” Gilbert från Broder Daniel står på Konserthusets scen och väntar på sin sånginsats i ”Borderline”, framför en kammarorkester och en videoprojektion som andas experimentell stumfilm, låter musiken först som vore den kommen ur en krater. Ett explosivt splitter sprängt ur någon av Arnold Schönbergs expressionistiska stråkkvartetter.

Vid första mötet med detta nya arrangemang hade Gilbert också förskräckt undrat: ”Var är låten?”. Men vid konserten i lördags sitter allt på plats. Och andäktigheten hos publiken är total. Aldrig har väl en popmusik känts lika kongenial med Göteborgs i dag nästan åttio år gamla modernistiskt ritade konserthus.

För tre år sedan skapade de tre tyska kompositörerna Ben Lauber, Nackt och Nils Tegen ett omtalat ”The Berlin String Theory”, där de hade arrangerat om berlinsk popmusik för en kammarorkester.

Tack vare göteborgsmusikerna Sebastian Gäbel och Nathalie Barusta Gäbel har projektet nu gått vidare och blivit ”The Göteborg String Theory”, i samarbete med musiker som Daniel Gilbert, El Perro Del Mar, Midaircondo, Ebbot, José González, Wildbird and Peacedrums, Jaqee, Silverbullit, Studio, Pacific och Anna von Hausswolff.

Ett experiment som kan påminna om de rent sanslösa arrangemang som den amerikanske kompositören Nico Muhly gett Grizzleybear och Jónsi på deras senaste album. En estetik som syftar till att upplösa gränserna för en poplåt för att fylla den med musikalisk information från nya håll.

För att utvinna en ny täthet och tranparens. Men kanske framför allt – att alla, inte bara Daniel Gilbert, att med lustfylld bävan undra: var är låten?

På den lysande dubbel-cd som släpps nu kan man ta del av den förbluffande, uppbrutet dissonanta behandlingen av Studios ”Out there”, El Perro Del Mars närmast Penderecki-nojsiga ”A better love” och den nyvunna sårbarheten i Pacifics ”From lips divine”. På konserten blir den artistiska lyskraften mer framträdande. Som Sebastian Gäbel själv i Fox Machines ljuvliga västkustballad ”Frank Lloyd was wright”, Jaqees karibiska lyckopiller ”Kokoo girl” (som dock kunde försetts med mer vansinne i arret), Ebbot i en genomskinligt diskret ”There’s only one of us here” och Silverbullit i en andlöst jagande ”Magnetic city” till en magnifikt otäck video av Linda Tedsdotter där en katt som fångat en mus upptäcker att den själv är lika fångad.

Allra starkast är inte oväntat den karismatiske José González som gör sin ”Cycling trivialities” bortom alla koncept – men till ackompanjemang av en briljant video av Maja Hammarén som kopplar låten till ett träningspass i badminton och utmattade seniorer under en gammeldansafton. Här tar sig musiken vidare på ett sätt som inte ens ryms i Göteborgs en gång utopiskt modellerade konserthus.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.