Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: 100 år med Bernstein i blodet

Solisten Kim Criswell och Göteborgssymfonikerna.
Solisten Kim Criswell och Göteborgssymfonikerna. Other: Evelina Andersson Ericsdotter/Rockfoto

Den karismatiske musikpersonligheten Leonard Bernstein skulle ha fyllt 100 i år. Göteborgssymfonikerna firar honom som musikdramatiker i ett program med oemotståndlig nerv, skriver Martin Nyström.

4

KONSERT
”På Broadway med Bernstein”
Musik av Leonard Bernstein. Dirigent: John Wilson. Sångsolister: Kim Criswell, Nadin Naaman, Scarlett Strallen och Julian Ovenden. Scen: Göteborgs konserthus.

När den 25-årige dirigenten Leonard Bernstein på en halv dags varsel ersatte legendaren Bruno Walter under en konsert i Carnegie Hall 1943, i vardagskostym för han ägde ingen frack, var insatsen så sensationell att den blev förstasidesnyhet dagen därpå i New York Times. Och sen var allt igång för Bernstein, som därefter även gjorde karriär som tonsättare, konsertpianist, författare, föreläsare och tevestjärna. Och som 1900-talets kanske mest karismatiska musikpersonlighet.

I år är det hundra år sedan han föddes och till firandet hör en underbar 100 cd-box (Sony Classical) som samlat hans inspelningar på CBS. I mitt pågående sträcklyssnande är jag framme vid cd nr. 21 och Beethovens fjärde pianokonsert, med Glenn Gould som solist. Ett sällsamt möte där Bernsteins New Yorkfilharmoniker följer Gould ner i ett ensligt gravvalv i den andra satsen, som i ett antikt drama.

Och det stämmer så väl. För Bernstein var all musik i någon mening en slags teater. Först ut i Sverige med att fira honom är Göteborgssymfonikerna i ett program som porträtterar honom som just musikdramatiker – i allt från opera till musikal. Ett spänningsfält mellan salongernas och gatans uttryck, som han älskade och visste allt om.

Musikalen har växt fram ”ur vårt dagliga tal, vårt tempo, vår moraliska inställning, vårt sätt att röra oss”, förklarade han i en av sina teve-föreläsningar. Och menade dessutom att den är helt förknippad med New York. Konserten i Göteborg startade också där – i nummer från ”On the town” och ”Wonderful town” som kan liknas vid ljudande poem över storstadens möjligheter och begränsningar, dess häftiga romantik och bullrande kaos. Ett tryckkokande uttryck som fick maximal effekt innan paus med orkestersviten ur filmen ”On the waterfront” (”Storstadshamn”).

I andra halvan höjdes sen temperaturen ytterligare när de fyra Broadwaymässiga sångsolisterna gick loss i de mer absurdistiska operorna ”Candide” och ”Trouble in Tahiti” samt i mästerverket ”West side story” med sin oemotståndliga nerv, vitalitet och skönhet. Ja, det här var en kväll på stan när man fick Bernstein i blodet.   

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.