Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-anna-thorvaldsdottirs-musik-ar-hapnadsvackande-ljudhandelser/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Anna Thorvaldsdottirs musik är häpnadsväckande ljudhändelser

Musiker spelar musik av Anna Thorvaldsdottir på Stenhammarsalen i Göteborg. Foto: Samuel Isaksson/Rockfoto

En musik som inte försöker likna naturen. Utan är sin egen natur, i alla dess skiftningar och känsla av mirakel, skriver DN:s kritiker Martin Nyström.

Rätta artikel

 

Under det senaste decenniet har Anna Thorvaldsdottir trätt fram som en av de mest lyskraftiga företrädarna för det isländska musikundret. En musikkultur som förenar flera olika genrer i sina naturnära men också ibland futuristiska uttryck för samspelet mellan det nutida och det mytiska. När Johanna Paulsson i DN utnämnde Thorvaldsdottirs ”Aequa” till 2018 års bästa album beskrev hon hennes musik som ”en grotta med ett framblåst urtidsdjur”. Och när DN:s Camilla Lundberg recenserade hennes ”Ró” samma år liknade hon det vid ett ”stillsamt ljuddjur, som sakta vaknar…”. Men stillheten, det tidlösa, kan också bära på rent sensationella kraftutlösningar. Som i orkesterverket ”Aeriality”, vilket jag hörde för ganska exakt två år sedan i Göteborg, där en svävande klangmassa successivt får en sådan intensitet att den alstrar ett sound som tycks röra sig i överljudsfart.

I slutet av maj blir det världspremiär under den nyinstiftade Point-festivalen i Göteborg på Thorvaldsdottirs symfoniska orkestermusik till dansverket ”Aion” (den obundna tidens gud i grekisk mytologi) i en iscensättning av Ema Ómarsdottir och Iceland Dance Company. Som en försmak till detta event hade kammarensemblen Gageego! i söndags bjudit in Thorvaldsdottir till Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus.

Hela det isländska produktionsteamet för ”Aion” var på plats när hon talade med publiken om det och berättade om den kammarkonsert hon nu kurerat tillsammans med Gageego!. Ett program med stor spännvidd som bjöd på oldtimers som György Kurtag (Bagatellen Op. 14) och Krzystof Penderecki (Kvartett för klarinett och stråktrio). Vid sidan av förebilden Kaija Saariaho (”Oi kuu”) och generationskamrater som Henrik Denerin (”Fluchtlinien”) och Clara Iannotta (”Paw-Marks in Wet Cement”.

En mångfasetterad klanglig omgivning till Thorvaldsdottirs egna två verk, ”Reflections” och ”Ró”, där man i närbild fick uppleva den sällsamt pulserande intensitet som framkallar de mest häpnadsväckande ljudhändelser. En musik som inte försöker likna naturen. Utan är sin egen natur, i alla dess skiftningar och känsla av mirakel.