Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 05:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-band-of-horses-rensar-bort-och-rider-vidare/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Band of Horses rensar bort och rider vidare

Band of Horses på Gröna Lund. Foto: Björn Bergenheim/rockfoto

Band of Horses var en del av 00-talets våg av flanellklädd skogshuggarrock och visar på Gröna Lund att kärnan fortfarande håller. DN:s Mattias Dahlström var där.

På scenväggen bakom Band of Horses hänger en stor bild av ett ödsligt, närmast dystopiskt, skogsområde, där skelettliknande träd, utan löv och med knappt några grenar kvar, sträcker ut sig mot en bakgrund av bränd jord och mörk himmel.

Det är en backdrop som knyter an till gruppens skivomslag som ofta haft skogs- och naturmotiv. Förmodligen är det inte meningen, men bilden är också en ganska bra symbol för Seattle-kvintettens utveckling. I 00-talets våg av flanellklädd skogshuggarrock – också känd som Hornstull-countryrock eller Pitchfork-gubbrock – var bandet kanske det mest spirande och grönskande. Andra artister var mer oförutsägbart vildvuxna eller hade mer spännande rötter, men Band of Horses lyckades alltid få sina på pappret enklare låtar att växa från små spirande knoppar till storslagna lövverk som vackert vaggade i vinden.

För varje år som gått och varje skiva som kommit sedan dess har bandet skalat bort grönska. Kvar finns numera egentligen bara stammarna. De är för all del fortfarande fina – Band of Horses kommer långt bara på Ben Bridwells lätt klagande röst, stämsången och den enade fronten av taggiga Neil Young-gitarrer – men också lite väl spartanska i jämförelse med prakten i karriärens inledning.

Band of Horses verkar själva medvetna om det här. Äldre och mer explosiva låtar som ”Is there a ghost” och ”The Funeral” placeras sist i låtlistan, för att skapa en mäktig avslutning, nyare och lite mer experimentella låtar som ”In a drawer” göms undan mer.

Det finns givetvis något talande i den ordningen. Men även om Band of Horses kanske aldrig kommer överträffa den nu tolv år gamla formtoppen ”Cease to begin” borrar bandet ned huvudena över gitarrerna ändå – och liksom kämpar på. Det är kanske mer habilt än spännande, men det finns något väldigt sympatiskt i det.

Läs fler av DN:s konsertrecensioner.