Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 14:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-bastad-kammarmusikfestival-vill-lara-oss-alska-det-latinska-1/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Båstad Kammarmusikfestival vill lära oss älska det latinska

Katarina Karnéus sjöng utanför det latinska temat i Båstad. Foto: Laimonis Brakss/Rockfoto Bildbyrå AB

Under Roland Pöntinens ledning har Båstad Kammarmusikfestival blivit lite vildare, och årets tema erbjuder nästan oräkneliga ingångar till den latinska klassiska musiken.

Temperamentet har blivit ett annat, lite slängigare, vildare, sedan Roland Pöntinen tagit över som konstnärlig ledare för Båstad Kammarmusikfestival. ”Latin love!” är den flashiga rubrik han valt för årets festival och exemplifierar med att spela Manuel de Fallas sprakande ”Rituell elddans” ute på torget i centrala Båstad under invigningen.

Vid invigningskonserten i Apelrydsladan berättar han glatt om bakgrunden till detta. Hur han som mycket ung såg en film om pianovirtuosen Arthur Rubinstein och blev smått knäckt när denne pekade på sin stora villa och sa att hans inspelning av just ”Rituell elddans” hade betalt hela klabbet.

Men Pöntinen har givetvis även ett mer seriöst ärende med årets tema. Och det handlar om att lyfta fram den latinska klassiska musiken och ändra på den obegripligt undanskymda roll som den fortfarande spelar i Sverige.

Vi skall lära oss att älska det latinska. Och ingångarna till det är nästan oräkneliga i årets ymniga program. Här figurerar namn som Juan Crisóstomo de Arriaga (”den spanske Mozart”), Gaspar Cassadó och Enrique Granados till sydamerikaner som Ney Rosauro, Teresa Carreño och Mauricio Kagel. Lägg därtill en hel tangokväll i Apelrydsskolan.

Festivalen inleddes dock med Amanda Flodin (mezzo), Fredrik From (violin), Fredrik Block (teorb) och Magnus Kjellson (orgel) ur Göteborg Baroque som gav ett strålande program med framför allt tidig italiensk barock i Mariakyrkan. Något som de är bäst i Sverige på.

Under rubriken ”Dolcessa di morte” (Dödens sötma) gick de under huden med underskönt smärtsamma tongångar av bland andra Barbara Strozzi, Francesca Caccini och Claudio Monteverdi. Samt med en anonym mariahymn från 1000-talet som liknar jungfrun vid ”havets stjärna”.

Balsamiskt smekande musik, likt vinden från Laholmsbukten som för dagen hade Medelhavets temperatur.

Kvällskonserten i Apelrydsladan förde oss djupt in en helt annan och mera dunkelt belyst latinsk miljö – till det lilla kapell i en tjurfäktningsarena där toreron ber en bön innan han skall gå ut på arenan. Och kanske segra över tjuren, till publikens jubel, eller mista sitt liv.

Denna ceremoni har den andalusiske tonsättaren Joaquín Turina gestaltat i ”La oración del torero” från 1925 för fyra spanska lutor (laúd), men som också finns i ett arrangemang för stråkkvartett. Och det var i denna senare version som verket nu klingade i Båstad i ett hängivet framförande av den norska Vertavokvartetten.

Den bävande atmosfären kring en corrida, av ensamhet och delaktighet, var omisskännlig. Det nästan doftade om den.

Den briljante cellisten Jakob Koranyi bjöd bland annat på den lustiga musikaliska likheten mellan ”Värmlandsvisan”, i eget arr, och cellolegendaren Pablo Casals katalanska signaturmelodi ”El cant dels ocells”. För överraskningen stod dock hovsångerskan Katarina Karnéus som rev av ett wienskt operettnummer, till ackompanjemang av Pöntinen och Vertavokvartetten som nästan sprängde väggar och tak.

Helt utanför det latinska temat. Men i linje med det oförutsägbara som kan ske under en festival när den fungerar som bäst.

Läs fler musikrecensioner av Martin Nyström, till exempel om tonsatta favoritböcker på Gunnebo Kammarmusikfestival.