Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-bebel-gilberto-slarvar-sig-igenom-en-brasiliansk-helkvall/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Bebel Gilberto slarvar sig igenom en brasiliansk helkväll

Bebel Gilberto vill få Stockholmspubliken att dansa och klappa. Foto: Kristin Blid

Nalen är fullsatt av beundrare när brasilianska Bebel Gilberto intar scenen. Hon har en röst som bär, men den här kvällen känns det mest som om hon slarvar sig igenom konserten, skriver Magnus Säll.

Rätta artikel

Det här hade egentligen alla förutsättningar att bli en lyckad konsert.

Den brasilianska sångerskan Bebel Gilberto har smekt världen med sin lyxigt uppdaterade bossanova sedan hon slog igenom med skivan ”Tanto tempo” år 2000. Därefter har hon följt upp med album på album av mjukt poppig brasiliansk musik. Den bäddar in lyssnaren i en slags evig sommar. Läcker, följsam och behaglig.

Som hörs på efternamnet, så har hon föräldrar att brås på. Hennes pappa är bossa-ikonen João Gilberto och mamman sångerskan Miúcha, som dog i vintras. När hon växte upp var musikhjältar som Milton Nascimento och Caetano Veloso självklara gäster i hemmet. Hon är född i New York och lever sitt liv lika mycket i USA som i Brasilien. Det är också utanför hemlandet som Bebel Gilberto har sin största publik. (Hon har klagat i intervjuer på att många brasilianer tycker att hon gör ”musik för gringos”.)

Till turnépremiären i Stockholm anländer hon tillsammans med enbart sin gitarrist Guilherme Monteiro. De är båda snyggt svartklädda. Enda rekvisitan är en stol och en pall. Här skulle musiken stå i fokus, rätt upp och ner.

Nalen är fullsatt, publiken uppklädd och i stojig lördagsstämning. Kanske är det därför som hon känner kravet på att leverera en show, i stället för att lita på sina sånger, sin bossa. Hon hinner inte vara på scenen i många minuter innan hon vill få publiken att sjunga med och klappa händer. 

Hon berättar hur mycket hon älskar Sverige, dedicerar konserten till en Stockholmsvän. Hon gör vågrörelser med armarna, dansar i sina juvelprydda, högklackade sandaler, går ner på knä framför gitarristen. Hon skäller ut någon i publiken som pratar för högt.

Bebel Gilberto är en sångerska med bärig, fyllig röst men här ger hon intryck av att hon vill visa upp den, stoltsera. I de flesta låtar sjunger hon bara några textrader innan hon ger sig av i ordlös improviserad sång, ett ”da-da-da” om och om igen. Kompet på akustisk gitarr är mjukt och säkert. En av få låtar hon faktiskt sjunger med trygg självklarhet är en av mammans favoriter, Cole Porters ”Just one of those things”.

Det känns som om hon slarvar sig igenom den här kvällen. Men när hon går av scenen och kastar slängkyssar så jublar publiken euforiskt.

Läs fler av DN:s aktuella konsertrecensioner.