Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: Blixtrande tonhöjder i hyllning till Birgit Nilsson

Nina Stemme bevisade vilket stort register hon har i en jubileumskonsert till Birgit Nilsson på Kungliga Operan.
Nina Stemme bevisade vilket stort register hon har i en jubileumskonsert till Birgit Nilsson på Kungliga Operan. Foto: Jessica Gow/TT

Nina Stemme hade med sig ett lysande Hovkapell under Alan Gilberts inspirerade ledning på lördagens jubileumskonsert till Birgit Nilssons ära. Men galakvällen började sådär. 

Birgit Nilsson 100 år
Jubileumskonsert
Nina Stemme, Cornelia Beskow, Christina Nilsson, Michael Weinius
Kungliga Hovkapellet
Dirigent: Alan Gilbert
Kungliga Operan

Birgit Nilsson förknippas med scener som Metropolitan, Wienoperan, La Scala… men det var ändå med Kungliga Operan hon sjöng i mer än 400 föreställningar. 29 roller skulle det bli, från debuten 1946 med Agathe i ”Friskytten” till avskedet 1981 med Brünnhilde i ”Valkyrian”.

Ute i världen blev Isolde och Turandot hennes signaturroller. Nilsson konstaterade: ”Isolde gjorde mig berömd, men Turandot gjorde mig rik”.  Ja, så förmögen att hennes guld i strupen skulle ge en avkastning på en miljon dollar att beprisa värdiga efterföljare, såsom senast Nina Stemme.

Och som Stemme bevisade detta i finalen till Kungliga Operans jubileumskonsert. Med den väldiga slutscenen ur ”Ragnarök” och totalt fokus i Brünnhildes episka sammanfattning av gudavärldens undergång. Alltifrån blixtrande höjdtoner, vredgade förbannelser till kärleksfull ömhet, dunkel melankoli. Med sig hade hon ett lysande Hovkapell under Alan Gilberts inspirerande ledning.

Galakvällen, med kronprinsessan på plats i kungalogen, började inte lika självklart. Uvertyren till ”Tannhäuser” med lite rufsiga stråkar och kantig frasering kunde mått bra av en repetition till. I den kända hälsningssången som följde – alla unga Wagnersopraners paradnummer – saknade jag dess ystra lyster hos nya stjärnskottet Christina Nilsson. Men hon revanscherade sig med besked i Turandots stratosfäriska höjder och Aidas skimrande pianissimon. 

Just det bärigt lysande pianissimot var en av Birgit Nilssons specialiteter, värt att komma ihåg bland utsagorna om alla kraftfulla höjdtoner hon satte som spjut. Cornelia Beskow har en härlig och frisk power i sin stämma; här i en repris av det stora genombrottet för precis ett år sedan. Nu fick hon som Sieglinde återse sin Siegmund – Michael Weinius – i Wagners mest genuina kärleksduett.

Med Siegfrieds Rhenfärd på köpet, tack för den, blev det ju mycket Wagner. Men Birgit Nilsson triumferade också som primadonnan Tosca, vilket Nina Stemme påminde om med sin intensiva ”Vissi d’arte”. Nu vill vi ha en hel Tosca med henne!   

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.