Konsertrecension: Britney Spears är helt och hållet sig själv - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: Britney Spears är helt och hållet sig själv

Den amerikanska sångerskan under en konsert i Taiwan förra året.
Den amerikanska sångerskan under en konsert i Taiwan förra året. Foto: Chiang Ying-ying/AP

Trots ett standardmässigt framförande lyckas Britney Spears flörta med publiken genom att vara helt och hållet sig själv. DN:s Noa Söderberg har sett popprinsessan i Sandviken.

3

Britney Spears

Scen: Göransson Arena, Sandviken

Britney Spears

Scen: Göransson Arena, Sandviken

Betyg: 3

Britney Spears är full av paradoxer. Uppvuxen djupt i det amerikanska bibelbältet men i dag en levande pridesymbol. Barnstjärnans oskyldighet personifierad och samtidigt rösten bakom några av världens mest promiskuösa hittar. Hårdutnyttjad av en besinningslöst grym musikbransch, men också en symbol för kvinnlig självständighet bortom producenters och paparazzis klåfingrighet. 

Samma sak gäller mottagandet av den pågående Piece of me-turnén: ena dagen hyllas Britney som en levande legend på Brighton Pride, nästa sågas hon vid fotknölarna av en enig dansk kritikerkår. Hennes långa historia av att vara helt beroende av dagsformen fortsätter.

I Sandviken kliver hon ut på scen till en stark trio av hitlåtar: ”Work bitch”, ”Womanizer” och ”Piece of me” är bland de bästa hon gjort, och får extra fart av ett band som är förvånansvärt levande. Gitarrsolon och närmast metalliknande breakdowns slingrar sig i varandra.

Mindre levande är Britneys sång. Eller, rättare sagt: hon sjunger knappt alls. Mimande virvlar hon fram i dansrörelser som är desto mer genuina, uppenbarligen hjälpta av att få hennes fulla fokus. 

Det är påkostat, välrepeterat och oerhört standardiserat. Hela turnékonceptet är en förlängning av Britneys fyra år långa sejour i Las Vegas, och det är ett faktum som präglar varenda sekund – det här är ingen konsert i ordets traditionella mening, utan snarare en sorts väloljad uppvisning. Som klippt och skuren för att ses på Youtube, inte i verkligheten. 

Och trots det lyckas Britney, i ännu en paradox, flörta med precis varenda en på arenan. När popmusikeposet ”Toxic” dundrar igång, ledd av en sångare i signaturmässig magtröja som med gäll röst publiksnackar genom att fråga om vi vill ha glass, står det klart varför: den här föreställningen är till för att låta Britney vara helt och hållet sig själv. Är man 2000-talets största popprinsessa behövs inte mer.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.