Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 04:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-charli-xcx-staller-sig-frivilligt-lite-at-sidan/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Charli XCX ställer sig frivilligt lite åt sidan

Charli XCX Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto

Brittiska Charli XCX har med flit gjort sig själv till en bifigur på scenen. Sin popdivapondus till trots levererar hon asocial rejvmusik till publiken på Berns, skriver DN:s Sara Martinsson.

Så här bara veckor innan listorna som sammanfattar decenniet börjar dyka upp kan det finnas en poäng i att påpeka att 10-talet sannolikt inte kommer att bli ihågkommet för särskilda sound, stilar, hits. Det främsta minnet den här epoken kommer att lämna efter sig är snarare hur upptagen samtiden varit vid att dekonstruera popstjärnan. 

Efter paparazzins årtionde 00-talet blev kändiskulten till en längtan efter anonymitet. De största artisterna började älta offentlighetens pris. Den internationella låtskrivarbusinessen tog fart på allvar. Ansiktslösa producenter blev de nya ikonerna.

Brittiska Charli XCX förkroppsligar alla dessa strömningar. Samtidigt som hon skriver till andra har hon etablerat ett eget artisteri där hon rört sig alltmer mot vad som nog bäst beskrivs som antipop. Senaste albumet ”Charli” är fullt av gäster. Hon har med flit gjort sig själv till en bifigur. Att turnera ensam med en sådan skiva blir så klart en utmaning.

När hon kommer till Berns är hennes enda sällskap en stor, vit plastkub. Den har kraschlandat precis mitt på scenen, tar upp all plats där någon mer konventionell typ hade valt att placera ett band. Den som har en läggning åt det rastlösa kan eventuellt ha synpunkter på att mer borde kunnat göras med denna scenografi. 

Men objektet är ändå ganska smart i sin enkelhet. Det upptar så stor del av betraktarens synfält att Charli XCX själv återigen lyckas undvika det mest direkta rampljuset. Trots att hon uppenbart äger något slags klassisk popdivapondus ställer hon sig frivilligt lite åt sidan.

Valen hon gjort i hur hon presenterar sitt material, främst hämtat från nya skivan, får samma, anonymiserande effekt. Det klubbiga anslaget på ”Charli” är maxat. Från inledande ”Next level Charli” till avslutande ”2099” får basen kristallkronorna i taket att vibrera. Så kommer också den här aviga sortens hits som Charli XCX skriver allra bäst till sin rätt. Som en särskilt asocial rejvmusik gjord för att höras rygg mot rygg, inte ansikte mot ansikte.

Läs fler konsertrecensioner och fler texter av Sara Martinsson