Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-grandmaster-flash-drar-storpublik-men-loser-inte-sitt-dilemma/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Grandmaster Flash drar storpublik men löser inte sitt dilemma

Grandmaster Flash tar emot Polarpriset vid tisdagens ceremoni i Stockholm. Foto: Wai Kei Fung/Rockfoto

Hiphoplegendaren Grandmaster Flash må ha tilldelats Polarpriset men på Kägelbanan överglänses han av Brooklynrapparen Masta Ace. DN:s recensent Nicholas Ringskog Ferrada-Noli ser en innovativ och förvirrande show.

 

Grandmaster Flash är i Stockholm för att närvara vid Polarprisets ceremoni och ta emot sitt pris, och passar på att göra en spelning, hans fjärde på svensk mark på mindre än två år. Hiphoplegendaren har länge haft ett gott förhållande till Sverige (Herbert Munkhammar rappade på hans album ”The bridge” 2009). Publiken är ändå påfallande stor och blandad denna kväll – kanske har Polarprisets glans ökat nyfikenheten på hiphopens rötter. En nyfikenhet som i så fall blir stillad av denna föreläsningsliknande show.

Flash, som de senaste decennierna har haft en ambivalent roll mellan dj, artist och en sorts global ambassadör för hiphop, har ett litet dilemma gällande vilken typ av konsert han ska göra. Hans lösning är ett koncept som går ut på att han dj:ar samtidigt som olika filmklipp projiceras på en duk bakom honom. Via sin dator växlar han mellan de olika filmklippen – och mellan en kamera monterad över hans skivspelare som visar hur han mixar och scratchar – samtidigt som han pratar i mikrofonen.

Blandningen av musikdokumentär, old school-dj-set och TED talk är innovativ men lite förvirrande. De långa filmklippen och musiken som ingår i dem skär sig mot liveinslaget – någon renodlad dj-magi blir det därför inte tal om. Låtarna som Flash spelar är hiphopklassiker från 80- och 90-talet som han levererar med ganska slarviga mixar. Det funkar för den dansande publiken, men det hade varit roligare att bevittna Grandmaster Flash göra det som han hela tiden pratar om att han gjorde på 70-talet: mixa breakbeats och skapa funkiga loopar i realtid. Mot slutet av showen märks det att Flash börjar bli trött, och den abrupta avslutningen blir en antiklimax.

Konsertkvällens första akt är dess höjdpunkt: Brooklynrapparen Masta Ace, som efter en tre decennier lång karriär fortfarande är otroligt vass både som rappare och entertainer. Han har en otrolig närvaro, känslofyllda rim, genuint rörande mellansnack och han får publiken att sjunga med i låtar som de aldrig har hört förut.

Mellan Masta Ace och Grandmaster Flash kommer Maseo, dj:n från De La Soul, och spelar några klassiska hiphoplåtar, för att värma upp den publik som redan har blivit uppvärmd. Totalt onödigt faktiskt.

Läs fler recensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, till exempel om Kamasi Washington på Berns.