Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: I ”En timme natt” tar musiken över rummet

Foto: Oskar Zander/Rockfoto

”En timme natt” är en kammarmusikaliskt befriande fantasi att kontemplerande och kravlöst sjunka in i, skriver Johanna Paulsson.

5

Musik

”En timme natt”

Musiker: Göran Fröst (viola), Jacob Kellermann (gitarr)

Recitation: Etienne Glaser

Soundscapes: Rikard Borggård

Skulptur: Alannah Robins 

Ljus: Anders ”Shorty” Larsson

Scen: Teater Giljotin, Stockholm

Speltid: 1 timme, spelas till och med den 2 juni. 

I såväl Stockholm som Berlin kan man äta middag i mörker, ledsagad av de synskadades förhöjda intryck av andra sinnen. Men konsertföreställningen ”En timme natt” handlar snarare om att släcka ner för att utforska den mörka delen av dygnet ur kreativitetens perspektiv. Inte lika drastiskt som Ingmar Bergman och hans ”dämoner" i vargtimmen, utan mer drömlikt och poetiskt. Natten som en tid att känna sig fri och skapande i. Eller bara lyssna.

”Du sitter väl inte och sover?”  Recitatören Etienne Glasers förinspelade röst är uppfordrande. För idén står Göran Fröst, altviolinist i Svenska kammarorkestern och blygsam tonsättare. (Han har bland annat komponerat klarinettstycket ”Klezmer dances” åt brorsan Martin Fröst.) Nu står han där i mörkret och spelar tillsammans med gitarristen Jacob Kellermann. Som om duon trillat ner i underjorden med hjälp av Rikard Borggårds dramatiskt fallande ljudloop. 

Ur detta notbefriade mörker föds sedan den frenetiska aktiviteten i ”Fratres”. Den estniska tonsättaren Arvo Pärts stora hit och andliga minimalism brukar förknippas just med skymningens övergångstillstånd. Själv har Pärt talat om en inre kamp mellan ögonblick och evighet. I detta totalmörker är det som om musiken tar över rummet på ett helt annat sätt. Satserna i Frösts egna stycke ”Four DLights” fungerar som en sorts bladvändare. Samtidigt skymtar Alannah Robins skulpturala installation under några få minuter i Anders ”Shorty” Larssons effektfulla ljussättning. Skuggskärmar och snören med skärvor som liknar en sorts drömfångare för ljus snarare än ljud. 

Sedan följer Benjamin Brittens renässansreflektion ”Lachrymae” och den flamencofebrigt vibrerande impressionismen ur Manuel De Fallas ”Nätter i spanska trädgårdar” innan morgondagen gryr med Richard Strauss drömskt uppvaknande sång ”Morgen!”. Alltsammans inkännande arrangerat för gitarr och viola av denna samspelta och chosefria duo. Med konsertföreställningen ”En timme natt” har de skapat en kammarmusikaliskt befriande fantasi att kontemplerande och kravlöst sjunka in i.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.