Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 06:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-icona-pop-pa-pridescenen-med-befriande-entusiasm/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Icona Pop på Pridescenen med befriande entusiasm

Icona Pop är inspirerade Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

Melanie C känns en aning småttig för att inviga årets Pridefestival. Men Icona Pop skapar ögonblick av partystämning.

Känslan att Stockholm Pride 2019 kunde ha bjudit en mer bombastisk invigning är svår att skaka av sig när det stora namnet under premiärkvällen är Melanie C. Nog för att Spice Girls är ett ikoniskt popband, inte minst för HBTQ-publiken. Men en av fem medlemmar är åtminstone på papperet en futtig öppningsakt. Ännu mer nedslående är faktumet att hennes dansgrupp Sink the pink inte fick med sig sina kostymer från flyget. Bagaget fastnade i Amsterdam, så den utlovade drag-cabareten blir minimalistisk. Det enda spektakulära plagget som bärs är huvudpersonens egen jättekonstiga brynja gjord av basketkängor. Dansarna får nöja sig med svarta underkläder.

Det trettio minuter långa uppträdandet till förinspelad musik är alltså redan från start underväldigande. Visst framför ensemblen några av Spice Girls hits (märkligt nog inte ”Wannabe”) och Melanie C:s egna låtar från den tjugo år gamla solodebuten. Men det är egentligen bara i den överraskande versionen av Hercules and love affairs ”Blind” som showen har lite bett.

Öppningsaftonens sista akt, Icona Pop, har en annan sorts utmaning. De har haft svårt att följa upp vid det här laget svindlande sju år gamla genombrottet med ”I love it”. När de kliver upp på Pride-scenen har de precis börjat ge ut ny musik igen, senaste singeln har bara dagar på nacken. Nu pekar inte ”Next mistake” ut någon våldsam riktningsförändring för duon. De sysslar fortfarande med lättsam post-EDM. Men det märks att färskt material har skänkt inspiration. För den som tidigare sett Icona Pop langa gamla hits med armbågen är entusiasmen de visar nu befriande.

Visst sysslar de i någon mån med bruksmusik. Men där finns också en genuint livsbejakande kvalitet över Aino Jawos och Caroline Hjelts projekt som gifter sig perfekt med Pride-festivalens varumärke. När Melanie C dessutom ansluter i ”I love it” lyfter taket, om Östermalms IP nu hade haft ett sådant. Den sortens koncentrerade ögonblick av partystämning kan få artister skapa lika effektivt som Icona Pop.