Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 03:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-julia-michaels-kanner-plikten-att-peppa/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Julia Michaels känner plikten att peppa

Foto: Adrian Pehrson/Rockfoto Bildbyrå AB

Julia Michaels uppsåt att med hejig attityd och gruppkramar stärka sin publik är i grunden gott. Men en låt som vill säga något djupt måste inte ha titeln ”Deep”.

En grej man ju lär sig tidigt som tjej är att man måste ”älska sig själv”. Kanske är det äggstockarna som inte växer klart om vi inte redan från tidig ålder lär oss att vara duktiga även på affirmationer. För varför skulle annars så mycket av den pop som görs av unga kvinnor, för unga kvinnor, handla om just detta?

Minns Christina Aguileras stilbildande ”Beautiful”, med sitt budskap om att vi alla duger som vi är. Tjejer som gör musik för tjejer måste inte bara vara förebilder. De ska dessutom lära oss andra att stå ut med att leva i ett patriarkat.

Tjugofemåriga Julia Michaels är proffs på uppbyggliga låtar. Hon skriver texter till sin kropp, hyllningar till sin vagina. Sedan hon tog steget från låtskrivare åt folk som Justin Bieber och Selena Gomez till att 2017 slå igenom med hitten ”Issues” har hon blivit en av de mest omtyckta nya artisterna just nu. Fryshusets lilla Klubben borde vara för litet för hennes Stockholmskonsert.

Men här finns faktiskt gott om plats till alla som vill lyda uppmaningen på backdroppen: ”Detta är en zon fri från dömande. Gör gärna följande: sjung, dansa, känn”.

När de fyra musikerna tillsammans med Michaels kliver upp på scenen inleder de i samma bekräftande andra med ”Pink” (japp, det är låten om huvudpersonens underliv). Orkestreringen är den av ett sämre skejtpunkband, varför det efterföljande instrumentbytet till pads och keytars är uppfriskande. Trots att inte heller ett sådant sound egentligen är särskilt fräscht.

Julia Michaels uppsåt att med hejig attityd och gruppkramar stärka sin publik är i grunden gott. Men även den som är ung kan gilla att tänka till. En låt som vill säga något djupt måste inte ha titeln ”Deep”. En om ångest kan heta annat än ”Anxiety”.

Där finns en klar känsla av Ikea-inredd studentlya över allt som pågår på scenen så länge Michaels står på den. Hon erbjuder enkla, funktionella lösningar utan själ och finess. Det förstnämnda kommer möjligen slitas fram med tiden. Det sistnämnda vete tusan om hon man alls törs hoppas på.

 

Läs fler musikrecensioner av Sara Martinsson, till exempel om hur Jireel trots alla priser är en undervärderad kraft i svensk musik.