Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 01:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-lenny-kravitz-gor-verkligen-det-mesta-av-vad-han-har/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Lenny Kravitz gör verkligen det mesta av vad han har

Lenny Kravitz kan vara nästan bra i jättemånga olika genrer. Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto

Även om Lenny Kravitz aldrig kommer att nå högre än till fotknölarna på sina främsta förebilder lyckas han kompensera förvånansvärt mycket med ren muskelkraft.

Byxorna håller den här gången. Lenny Kravitz har till och med säkrat upp med bekväma och tillåtande jeans för att inga sömmar ska spricka, inga kön ska blottas, som vid den världsberömda och ökända byxchocken på just den här scenen för fyra år sedan. Den nyss fyllda femtiofemårige rockaren till och med försäkrar oss om att inga liknande missöden kommer hända igen.

Det enda på scenen den här kvällen som är tillnärmelsevis lika osannolikt tajt som de där skinnbyxorna 2015, i längden ohållbart skulle det visa sig, är bandet som Kravitz har bakom sig. Trots att det emellanåt verkligen både spänner musklerna till bristningsgränsen och försöker kränga och svänga rätt rejält, så spricker eller brister det aldrig.

För Kravitz låtar, ett slags uppumpade, dopade varianter av de fläskigaste rock-, soul- och funkkonventionerna, fungerar det väldigt tillfredsställande. Att låta ”American woman” mynna ut i ett lite trevande reggaeförsök blir möjligen mest en påminnelse om att Kravitz kan vara nästan bra i jättemånga olika genrer, men betydligt oftare bidrar bandet med välbehövlig tyngd och sväng.

Dessutom känns det insiktsfullt att han valt den kraftfulla vägen. Kanske kommer Lenny Kravitz aldrig nå längre upp än till fotknölarna på Prince, Jimi Hendrix eller Paul McCartney – för att ta några av de uppenbara förebilderna – som låtskrivare eller sångare, men genom att på scen kompensera med ren muskelkraft och en hård, ofta blåstriodriven groove så lyfter han sig högre än jag kunnat förvänta mig.

Det är kanske inte så tjusigt eller elegant alla gånger, även om partiet med ”Stillness of heart” och en snyggt utdragen ”It ain’t over til it’s over” i alla fall närmar sig de regionerna, men Kravitz gör verkligen det mesta av vad han har. Och gör den här konserten till en smart arbetsseger i det lilla.

Läs fler musikrecensioner av Mattias Dahlström, till exempel om hur jösses är det enda ord som förslår inför Tedeschi Trucks Band.