Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Lustfyllt möte med Valdés & Rubalcaba

Chucho Valdés och Gonzalo Rubalcaba på Konserthuset.
Chucho Valdés och Gonzalo Rubalcaba på Konserthuset. Foto: Urban Wedin

Det är en sinnlig föreläsning om jazz över generationsgränser, skriver Johannes Cornell om konserten med Chucho Valdés & Gonzalo Rubalcaba.

4

KONSERT
Chucho Valdés & Gonzalo Rubalcaba
Scen: Konserthuset, Stockholm.

 

Kanske är trumpet och slagverk de första instrumenten man kommer att tänka på när det gäller kubansk jazz. Men vid närmare eftertanke har pianot ändå en särställning. För dels är själva sättet att spela piano inom kubansk jazz på samma gång så pianistiskt och slagverksartat – och precis lika utpräglat vare sig det handlar om grundläggande rytmer och ackompanjemang eller solo med individualism och bravado. Dessutom är pianot ett mycket väl lämpat fordon för gränsområdena där kubansk jazz övergår i kubansk musik utan direkt koppling till jazzen, och där kubansk jazz i sin tur återspeglar utvecklingen inom jazzen oavsett Kuba.

Allt det där gör sig påmint när pianisterna Chucho Valdés och Gonzalo Rubalcaba spelar tillsammans på Konserthuset. De är två mästare i olika generationer. Valdés föddes 1941 och utbildades både av sin far Bebo Valdés och vid Konservatoriet i Havanna. 1967 startade han Orquestra cubana de música moderna, och senare den världsberömda gruppen Irakere.

Rubalcaba är närmare trettio år yngre än Valdés men formades tidigt av samma starka traditioner. 1988 bildade han Grupo Proyecto, som sånär kunde vara ett Irakere för en ny tid. De har massor gemensamt, och att höra dem bolla sitt gemensamma arv och allt de har tillfört är som en sinnlig föreläsning i vad den här musiken handlar om.

Inte minst slås jag av hur lustfyllt de spelar även när de ackompanjerar varandra. Repetitiva rytmiska mönster – så kallad clave – kan utföras med bara ett par träblock men är många gånger inbyggt även i stiltypiskt pianospel. Poängen är att samtidigt som det upprepar sig så finns utrymme att ge sig hän. Nästa steg, rent fysiskt, är förstås att dansa. Men Valdés och Rubalcabas musik tillåter sig också att stanna upp och lyfta känslan helt utan att vicka på höfterna.

Starkast under kvällen är det första av Valdés två stycken på egen hand, som han av allt att döma tillägnar sin far och dennes senare del i livet som bofast i Stockholm.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.