Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: Maleek Berrys afropop lätt att älska

Maleek Berry sträcker sig mot publiken.
Maleek Berry sträcker sig mot publiken. Other: Alexander Tillheden/Rockfoto

Den nigerianske producenten och numera artisten Maleek Berry bjöd på poppiga mästerverk under en utsåld konsert i Stockholm.

4

KONSERT
Maleek Berry
Scen: Nobelberget, Stockholm

En av de roligaste förändringarna i musikvärlden under detta decennium är att afrobeats har blivit så stort internationellt. Genren ska ej förväxlas med afrobeat, den mäktiga funkvarianten som Fela Kuti uppfann på 1970-talet, utan blandar jamaikansk dancehall, amerikansk R&B och elektronisk danspop med intensiva västafrikanska grooves. Och till skillnad från den typ av afrikansk musik som traditionellt har gått hem i väst rör det sig inte om mysigt värdig livebaserad musik utan om rå, modernt producerad ungdomsmusik vars klubbar och konserter osar av sexualitet.

En milstolpe i denna popularisering var när Drake tog med den nigerianska stjärnan Wizkid som gäst på sin gigantiska hitsingel ”One dance” 2016, och sedan dess har intresset för afrobeats (som ibland kallas afropop) ökat ännu mer. Maleek Berry tillhör samma nigerianska våg som Wizkid och som även inkluderar bland andra Mr Eazi, DaVido, Tekno, Iyanya och Tiwa Savage. De senaste åren har han haft hits som ”Kontrol”, han har precis släppt den fina ep:n ”First daze of winter” och hans första konsert på svensk mark är utsåld.

Maleek Berry sticker ut genom att han var framgångsrik producent och låtskrivare åt andra innan han själv inledde en artistkarriär. Det gör att alla hans låtar präglas av väldigt exakta – inte sällan smakfullt minimalistiska – produktioner med melodiska hookar som passar som hand i handske. Men det innebär också att han inte är helt självklar som liveartist och publikdomptör.

Vissa artister är födda att stå i strålkastarljuset – Maleek Berry är inte en av dem, men han kommer långt bara genom att sjunga karaoke över sina suveräna låtar. Ett minus är att han väntar så länge med att gå på scen. När klockan är halv elva är stämningen i Nobelberget på topp, när den är halv tolv är den kokhet, när den är halv ett börjar den dock mattas av. Tjugo minuter senare kommer till slut Maleek Berry men då får han kämpa för att uppbåda den entusiasm från publiken som han tidigare på kvällen hade fått gratis. Lite hybris, för han har helt enkelt inte de musklerna som liveartist, inte än i alla fall.

Men det går inte att klaga när Maleek Berry framför poppiga mästerverk som ”Eko Miami”, ”Lost in the world”, ”Let me know”, ”Been calling” och ”Kontrol”. Mitt i konserten äger ett frieri rum på scenen, till allas jubel när hon säger ja, och kvällen känns lite som en film. Det passar den romantiska stämningen i Maleek Berrys musik. Han är för afrobeats vad The-Dream är för R&B och han är lika lätt att älska.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.