Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Mariza sjunger sånger från hela sin karriär

Foto: Nathalie Pentler/Rockfoto Bildbyrå AB

Åsa Veghed om Mariza på Uppsala Konsert & Kongress.

4

Konsert

Mariza

Scen: Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala.

”Ó gente da minha terra”, sjunger Mariza och vajar fram i sin glittrande laxrosa långklänning. Det är hennes paradnummer som hon ofta avslutar konserterna med, medan hon sträcker fram handen och tackar en efter en på första raden. Publikfrieri är viktigt för henne. Hon har stjärnstatus och konserterna har fått en återkommande form. Dessförinnan har hon och den traditionella gitarrtrion satt upp varsin fot på en stol, kastat mikrofonerna och utan förstärkning ­sjungit ”Fado Mouraria” på ­klassiskt ­fadomanér, rått och med känslorna utanpå, så att bilderna av ­Lissabons traditionella fadokvarter i fonden kommer till sin rätt.

Det jobbas mycket med ljuset ­under konsertens gång. I mörker inleder hon några typiska fados som ”Primavera”, också den en klassiker från Amália Rodrigues dagar och ”Barco negro” där trummorna kommer in och tar plats. Mer framträdande än tidigare är Marizas afroportugisiska sida. Flera av hennes nya rytmiska låtar har sitt ursprung på Kap Verde eller är från Moçambique, där Mariza föddes.

Ljuset faller på hennes ansikte. Det är något i Marizas ansiktsuttryck som slappnat av. Ögonen lyser. Jag minns när jag intervjuade henne på Alte Oper i Frankfurt 2005. Hon kände sig som en fågel i en bur, hade en längtan att få barn, något mer att fästa sig vid utanför konstnärskapet. Det var oändligt vackert, det där sorgsna och smärtsamma som hon förmedlade då. Fado handlar ju om det, längtan, smärtan, ödet. För några år sedan fick hon sitt ­efterlängtade barn.

I grunden är hon en fantastisk och imponerande artist som omtolkat den portugisiska fadon och sjunger den ur djupet. Men jag var inte särskilt imponerad av hennes senaste skiva ”Mundo”, där hon också sjöng några poplåtar på spanska, alldeles för lättsmält. Just därför är det underbart att få höra henne sjunga sånger från hela sin karriär och framföra några av sina bästa ­fadotolkningar när UK&K firar in sitt tioårsjubileum.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.