Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: Mwuana gör konsert som de alltid borde vara

Mwuana är som en skådespelare, som jobbar lika mycket med bilden av vem han vill vara i lyssnarnas ögon som orden han vill att de ska höra.
Mwuana är som en skådespelare, som jobbar lika mycket med bilden av vem han vill vara i lyssnarnas ögon som orden han vill att de ska höra. Foto: Adrian Pehrson

När rapparen Mwuana spelar på Dramaten är han omgiven av en grupp dansare som iscensätter hans musik – men imponerar allra mest när han står helt ensam på scenen.

4

Konsert

Mwuana

Scen: Dramaten, Stockholm

Koreograf: Cynthia Toledo

 

När nationalscenen började satsa på att ge plats även åt modern musik var förstås huvudtanken att välkomna ny publik till de anrika rummen. Säkert upplever man från teaterhållet också att popmusiker med all sin autenticitetsvurm står för en kontrast till programmets traditionella utbud. Men när man gör plats åt just Mwuana blir likheterna mellan de båda uttrycken tydligare än skillnaderna.

Tjugonioårige Robin Nyström har sedan sin debut-ep 2015 etablerat sig som en av de svenska rappare som åtnjuter högst status. Redan när han kom var han ett färdigt paket, med ett egensinnigt uttryck och ett artisteri vars estetiska kompass sträcker sig utanför det musikaliska.

Mwuana är i den betydelsen också en skådespelare, som jobbar precis lika mycket med bilden av vem han vill vara i lyssnarnas ögon som orden han vill att de ska höra. De spända käkarna på pressfotografierna gör fysisk form av de maskulina värden han ofta arbetar med i musiken.

Samtidigt finns också en känslighet i Mwuana, och det är den han väljer att lyfta fram på Dramaten. Tillsammans med en grupp dansare bjuder han publiken snarare på en iscensättning av den egna katalogen än på en konsert. Korsklippt med filmade episoder från turnélivet skriver de olika numren en kärlekshistoria från slut till en ny början.

Och ambitionen imponerar. Att se musik på scen i en modern tidsålder borde ju verkligen alltid vara ungefär så här! Sättet som ensemblen bryter upp livekonsertens tvingande ramar, ger plats åt dans och dramatik och ett tvärmedialt uttryck, är befriande att betrakta.

Att dessutom så som Mwuana gör i långa stunder stå helt ensam på den stora scenen kräver sin människa. Många mer rutinerade artister än han skulle sett till att fylla tomrummet med musiker. Kanske är kostymen än så länge lite för stor. Katalogen är lite tunn och som sångare har han fortfarande en del utmaningar.

Men bara att han provar inger respekt. Mwuana visar ett sällsynt kreativt mod väl värt kvällens avslutande stående ovation.

Läs fler recensioner av Sara Martinsson, till exempel om Ravyn Lenae på festivalen Stockholm Soul.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.