Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 03:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-rik-och-luthersk-opera-for-var-tid/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Rik och luthersk opera för vår tid

Thomas Volle som Philip Melanchton och Dietrich Henschel som Martin Luther på Malmö Opera. Foto: Jonas Persson

I den nyskrivna operan om Martin Luther och reformationen betonas likheterna med vår tids europeiska konflikter. ”Stark och tankeväckande musikdramatik”, skriver DN:s recensent Johanna Paulsson.

Rätta artikel

Det börjar med ett blixtnedslag. Vid sidan av scenen hänger sångaren Dietrich Henschel av sig jeansen och iklär sig rollen som Martin Luther. Den moraliskt stränge och musikälskande munken som år 1517 spikade upp sina teser i Wittenberg och småningom satte Europa i brand. Även goda föresatser kan leda till tumult. På Malmö Opera vill man betona reformationstidens likheter med vår egen. Det handlar om hur vi återupprepar historiens misstag med våld, förtryck och extremism som konsekvenser. ”Europa rivs isär, som ett segel”, lyder en av nyckelreplikerna i vårens nyskrivna opera. 

Första akten slutar drastiskt med titelfrasen: ”Schlagt sie tot!” – Dräp dem! – manar Luther för att få stopp på det bondeuppror han själv uppviglat till. Det som för berättelsen framåt är reformationens olika skeenden. Från tryckpressens pamfletter och bildstormandet till en blodig separation från den katolska kyrkan i Rom. Men också historien om människan Luther, som både lever ut sina lustar och brottas med dubbelmoralens djävlar.

I den danska tonsättaren Bo Holtens musikaliska idiom bor såväl en tondiktande Richard Strauss som ett Carl Nielsenskt temperament. Men framför allt en stor körkompositör som öser ur en ”himmelsk harmoni av stämmor” – för att tala med texten. Luthers egna psalmer finns invävda i partituret, men de instrumentala partierna kan driva dramat framåt med såväl jazzbas som dissonanta effekter. Alltsammans välmanövrerat av Patrik Ringborg i orkesterdiket.

Peter Holms ståtliga renässansscenografi befinner sig i ständig rörelse med flyttbara bord, målningar och eldsflammor i Per Sundins disiga ljussättning. Samt figuranter koreograferade av Caroline Lundblad, som effektfullt hämtar inspiration från den japanska butohdansen.

Rollerna är besatta med ett rikt spektrum av röstfack. Dietrich Henschels basbaryton bjuder många nyanser, även om Lutherrollen bitvis hade krävt ett större mått av vokal pondus. Men så har både han och de övriga sångarna en hel del blås att kämpa mot i vissa sångpartier. Och här finns annan vokalprakt att glädjas åt. Däribland tenoren Thomas Volle som humanisten Philip Melanchthon och Reinhard Hagens Lucas Cranach med bullrande bas, flankerad av Inger Dam-Jensens intensiva Barbara Cranach. Kvinnorna klingar oftare i kollektiv, men mezzosopranen Emma Lyrén gör en klart och skarpt utmejslad Katharina von Bora, nunnan som gifter sig med Luther. 

Att tugga i sig tre timmar religionshistorisk opera på tyska är en mastig uppgift, men Eva Sommestad Holtens libretto är rakt, stramt och informativt i Jana Hallbergs tyska översättning. Sångarnas diktion är över lag god (en indisponerad Bengt Krantz må vara ursäktad för att mumla lite i skägget). Det är därtill ett massivt köruppbåd som tar plats på scen. Regissören Peter Oskarson och hans konstnärliga team hanterar detta rika flöde av intryck, stämningar och samtida frågeställningar med känsla för både historiska skeenden och samtida strömningar. Det blir stark och tankeväckande musikdramatik, där både ord och ton når bortom operagenren.