Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 07:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-rituellt-och-andaktsfullt-om-havet-pa-ostersjofestivalen/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Rituellt och andaktsfullt om havet på Östersjöfestivalen

M/S ESTONIA IN MEMORIAM Radiokören och dirigent Tõnu Kaljuste minns och hedrar offren för den tragiska olyckan i en andaktsfull konsert i Berwaldhallen. Foto: Mikael Grönberg

Kompostionen om Estonias förlisning är en mäktig meditation som får Berwaldhallens publik och P2:s radiolyssnare att andas tillsammans. Som vore vi alla ute på samma hav, skriver DN:s kritiker Martin Nyström.

 

En av de tidigaste tonsättningarna av havet finner man i Claudio Monteverdis opera ”Odysseus hemkomst” från 1640. I ett orkestermellanspel gestaltas hur det ligger i fullkomlig stiltje. En orörligt blänkande minut av flöjter, kornetter, tromboner och stråkar – och sen är det över. Men för att finna ett upprört hav i musiken, som verkligen gestaltar det som ett hav, får man gå ända fram till Claude Debussys ”La mer” från 1905. Ett orkesterverk som gjorde musiken oceanisk. Som gav musiken en oerhörd rörlighet och energi helt utan att vara målinriktad.

När Radiokören under ledning av Tönu Kaljuste ägnar konserten i onsdags till att minnas M/S Estonias förlisning på öppet hav mellan Tallinn och Stockholm för snart 25 år sedan då 852 människor miste livet är det den finske tonsättaren Jaakko Mäntyjärvis ”Canticum Calamitatis Maritimae” som går den katastrofala händelsen in på livet. Och som med sin latinska text, vilken även refererar nyhetssändningen i finsk radio på latin, skapar en distans till det vilda elementet för att låta den mänskliga dimensionen framträda. Bland annat genom att få oss att associera till S.O.S.-signaler och ljudet av mistlurar och ljudbojar. En mäktig meditation över ”de som går under i skepp på havet” som får Berwaldhallens publik och P2:s radiolyssnare att andas tillsammans. Som vore vi alla ute på samma hav.

Den rituella stämningen infann sig dock redan vid konsertens början då kören gjorde entré från två håll med tända ljus i händerna i en nedsläckt salong - innan de formerade sig för att sjunga Sven-David Sandströms outsägligt vackra ”In paradisum”. Ett verk som uruppfördes för knappt ett år sedan och som med sin mjukt fallande känsla strålar av tillit och förtröstan.

Finalen utgjordes av ett av Kaljustes och körens tidigare paradverk – Sergej Rachmaninovs väldiga ”Midnattsmässa” i femton satser. Nu i en särdeles laddad tolkning som lyfte fram dess avgrundsdjupa klanger som i våg efter våg tar sats mot höjden och ljuset. En förening av rörlighet och stillhet i fullkomlig balans som formade konserten till den bredaste famn man kan tänka sig. Till ett nådens hav.