Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-unsuk-chins-pianokonsert-satter-fantasin-i-rorelse/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Unsuk Chins pianokonsert sätter fantasin i rörelse

Francesco Piemontesi var pianist när Unsuk Chins pianokonsert framfördes på Berwaldhallen. Foto: Berwaldhallen.

Unsuk Chins krävande komposition från 1999 bjuder in till en förunderlig ljudvärld. DN:s Camilla Lundberg har sett den framföras med oemotståndlig energi i Berwaldhallen.

Rätta artikel

Det är något visst med pianokonserter. Det måste vara det, eftersom så få verk i genren framförs och så sällan lämnar avtryck. Jag menar förstås ”nya” pianokonserter; sådana som tillkommit efter 1950. Betydligt vanligare och mer framgångsrika är motsvarande konserter för fiol, cello, klarinett, trombon – ja, vilka instrument som helst.

Utom piano.

Många kompositörer medger beröringsskräck för den 88-tandade besten, oaktat att det ofta är just det instrument de själva kan traktera. György Ligeti är en av få som lyckats – och, i Sverige, Sven-David Sandström med ”Five pieces for piano and orchestra” från 2016. Det är vad jag kommer på vid mötet med Unsuk Chins fullständigt briljanta pianokonsert från 1999.

Hennes är en stort och krävande anlagd komposition, sannolikt ursinnigt svår för pianisten. Men inte för lyssnaren, som av Chin bjuds in till en underbart rik och förunderlig ljudvärld. Associationen till Alice i underlandet är ofrånkomlig. Särskilt som Lewis Carrolls säregna surrealism är central i Unsuk Chins skapande, alltsedan barndomen i ett fattigt Sydkorea där hon en gång lärde sig spela piano.

I fyra omväxlande satser ledde skicklige schweiziske pianisten Francesco Piemontesi oss ur ett klirrande glasskärvespel i javanesiska gamelanmönster till en sällsam vandring i Alices spår där mystiska mandoliner och hemliga harpor väntar runt hörnen för att sedan växa till något jättestort och snurra runt i perpetuum mobile som blir ett enda långt F som utvecklar sig med en oemotståndlig energi…

Ja, Unsuk Chin sätter fantasin i rörelse. Aftonens tappert inhoppade dirigent satte dock ingen större snits på Mendelssohns ”Hebriderna” och Brahms andra symfoni. Snarare en lunk med osäkra tempoövergångar som inte förmådde skapa vare sig organiskt eller dramatiskt flöde. 

Läs fler konsertrecensioner.