Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Konsertrecension: Violinen fräser av lycka i Tjajkovskijkonsert

Daniel Lozakovitj och Klaus Mäkelä på Göteborgs Konserthus.
Daniel Lozakovitj och Klaus Mäkelä på Göteborgs Konserthus. Other: Fredrik Nystedt/Rockfoto

Orkestern är på högvarv och violinen fräser av lycka, skriver Martin Nyström om Tjajkovskijkonserten på Göteborgs Konserthus.

4

KONSERT
Violinkonsert i D-dur Op. 35 av Pjotr Tjajkovskij
Dirigent: Klaus Mäkelä. Solist: Daniel Lozakovitj. Scen: Göteborgs Konserthus.

Samtidigt som den svenska biopubliken hänförs av den romantiska komedin ”Call me by your name”, där två unga män blir häftigt förälskade medan de ägnar sig åt transkriptioner av Bachs musik, har Göteborgs symfoniker prickat in Pjotr Tjajkovskijs violinkonsert på programmet. Ett verk vars tillkomst 1887 i den lilla schweiziska byn Clarens har stora likheter med filmen. Liksom att det uttrycker en oförfalskat attitydlös och svindlande vacker kärlek.

Tjajkovskij, kallad för ”känslogeniet” bland de romantiska tonsättarna, var det ömtåliga lilla barnet som under överinseende av en ung och sinnligt lagd guvernant diktade på franska, fantiserade om Jeanne D’Arc och improviserade vid pianot när han kände sig ledsen. Som tonsättare kom han att skapa en egendesignad värld för denna känslighet som ofta gick rakt emot vad tiden krävde, vilket gjorde honom djupt olycklig.

Hans violinkonsert, tillkommen efter flykten från sitt korta katastrofala äktenskap, har dock inget spår av detta. Då han i Clarens gästas av en ung manlig elev spelar de violinkonserter tillsammans transkriberade till violin och piano. Däribland en av Édouard Lalo som särskilt inspirerar Tjajkovskij med sitt okonventionella formtänkande och oförskräckta sikte på skönheten. Något som går rakt in i hans eget verk.

Konserten i Göteborg är ett möte mellan två snillrika ynglingar. På pulten står den 21-årige Klaus Mäkelä (som nyligen utnämndes till förste gästdirigent hos Radiosymfonikerna) och på podiet den 16-årige Daniel Lozakovitj (som snart debuterar som skivartist på Deutsche Grammophon).

Utsökt mejslar Mäkelä fram den inledande gentlemannamässiga bugningen i orkestersatsen innan ridån går upp för den salongsliknande rumslighet där konsertens kärleksmöte tar sin början. Där Lozakovitj får violinen att sjunga i alla nyanser med sin breddfulla ton. Tillsammans framkallar de därefter andra satsens känsla av att utspela sig vid ett öppet fönster. En bävande stillhet som i finalen slår över i en triumfartad rörlighet över kullar och berg där orkestern rusar på högvarv och violinen fräser av lycka. Av oförvanskad kärlek.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.