Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 14:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-yemen-blues-har-spelgladje-som-fa/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: Yemen Blues har spelglädje som få

Bild 1 av 3 Yemen Blues på Fasching i Stockholm.
Foto: Allis Nettréus
Bild 2 av 3
Foto: Allis Nettréus
Bild 3 av 3
Foto: Allis Nettréus

Frontmannen kan inte hejda sig när Yemen Blues genreöverskridande världsmusik dundrar fram. Men det är långt ifrån en enmansshow.

Rätta artikel

Sångaren Ravid Kahalani dansar över scenen, vevar med armarna, kastar ifrån sig mikrofonen, spelar lite på slagverkarens trummor, tar upp mikrofonen igen, går ner på knä och sjunger, får publiken att klappa händer, fastnar i sladdarna på scenen, går ner och dansar i publiken.

Han kan bara inte hejda sig, han är helt uppfylld av musiken. Han är lång och smal, klädd i svart och guld, har svarta boots med höga klackar. Har karisma och energi som skulle fylla betydligt större scener än Faschings få kvadratmeter. Och då verkar han ändå ha en kväll när rösten inte riktigt bär, han säger att han är sjuk, den spricker till ett kraxande ibland.

Israelen Ravid Kahalani startade sitt band Yemen Blues för snart tio år sedan. Innan dess hade han bland annat arbetat som kock, varit med i Hare Krishna, sjungit opera. Han är uppvuxen i ett strikt religiöst hem på en bosättning, föräldrarna är judar med ursprung i Jemen. Han har nyligen flyttat till New York eftersom han inte tycker han får tillräcklig uppskattning för sin musikaliska vision hemma i Israel. 

Man skulle kunna tro att konserten är en enmansshow, men verkligen inte. Yemen Blues är den här kvällen en kvartett med trummis, slagverkare, organist och så en basist som växlar med att spela den arabiska lutan oud. Kahalani hänger ofta också på sig en guinbri, en tresträngad marockansk luta. De går från att spela stillsamt och mjukt till kraftfulla kaskader av toner. 

De bygger upp ett sväng som de vrider och vänder på, en kraftfull puls som det sprakar och gnistrar om. Den unga organisten låter solo efter solo skölja över oss samtidigt som slagverkaren accentuerar med hjälp av congas, calebass, minicymbaler.

Musiken glider undan beskrivningar, här passar inga vanliga genreindelningar. Det finns drag av jemenitiska folksånger, västafrikanskt, jazz, funk, rock. Läge att plocka fram det ibland bespottade begreppet världsmusik. Själva kallar Yemen Blues det de gör för ”New culture music”.

Spelglädjen och öppenheten är stor bland musikerna. Det är som att de skickar energin och musiken emellan sig, nästan som ett slags kärlekshandling.

Läs fler musikrecensioner av Magnus Säll, till exempel om att Bebel Gilberto slarvar sig igenom en brasiliansk helkväll.