Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-17 18:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/konsertrecension-yg-ar-en-hart-arbetande-feelgood-gangsterrappare/

Konsertrecensioner

Konsertrecension: YG är en hårt arbetande feelgood-gangsterrappare

När YG framträder live är all scenbelysning röd.
När YG framträder live är all scenbelysning röd. Foto: Alexander Tillheden/Rockfoto Bildbyrå AB

Att LA-rapparen YG har en gängbakgrund från tidig ålder är ett säljande faktum som han själv blåser under, men på scen framstår han mer som en avslappnad kille som vill inkludera alla i den jublande stämningen.

Rätta artikel

Det finns två typer av rappare: de som gör musik främst för att de är intresserade av musik och de som gör musik främst för att en framgångsrik karriär innebär en väg ut ur fattigdom, kriminalitet och hopplöshet. YG tillhör den sistnämnda kategorin. Han kommer från Los Angeles-förorten Compton, gick med i det ökända gänget Bloods som tonåring och har avtjänat flera fängelsestraff.

2015, ett år efter att YG hade slagit igenom med debutalbumet ”My krazy life”, blev han skjuten tre gånger utanför en inspelningsstudio, men vägrade samarbeta med polisen – lojaliteten med gänget kommer först. Han har blivit framgångsrik som artist men har inte klippt banden till det förflutna. Han döpte sin nästa skiva till ”Still brazy” – denna stavning av ”crazy” är en hyllning till Bloods, och han har en förkärlek för färgen röd som också kopplas till gänget.

Men allt detta är också en lek med hela nöjesindustrin som frossar i mer eller mindre kriminella rappares saftiga historier. YG vet att han kan tjäna pengar på dessa associationer, så han underblåser dem. Hans senaste album heter ”Stay dangerous” trots att han själv är en hårt arbetande artist och ger intryck av att vara en glad och avslappnad kille snarare än en farlig typ. När han uppträder live är all scenbelysning röd, han virar en röd scarf runt sin hals (det ser väldigt chict ut tillsammans med den instoppade vita t-shirten) och i merchen säljs röda turnétröjor.

Musikaliskt försöker inte YG återuppfinna hjulet, men han har ett starkt incitament för att göra effektiva raplåtar som folk vill dansa till, sjunga med i och betala pengar för att lyssna på. Detta går han in för till hundra procent och är en oerhört närvarande liveartist. Beatsen är tunga, studsiga och hittiga, en blandning mellan klassisk LA-rap och Bay Area-soundet. YG fick sitt genombrott tillsammans med DJ Mustard, och deras samarbeten är fortfarande YG:s starkaste låtar, exempelvis ”Left, right”.

YG varierar sig genom att också framföra den politiska ”FDT (Fuck Donald Trump)” och den romantiska ”Slay” sittande på en fällstol, som en crooner på en barstol. Han dansar också, till publikens stora jubel, i ”Twist my fingaz” och ”Plug walk”. Allt är underhållning, allt är hårt arbete, allt är pengar.

Det finns inget cyniskt över det, för YG är ärlig i sitt uppsåt, och han verkar också njuta av den övertända stämningen som han piskar upp hos publiken. Alla är på samma sida. Alla vill ha det bra.

Läs fler musikrecensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli , till exempel om hur 6ix9ine vill ge publiken en fysisk liveupplevelse trots att han kör playback .