Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konsertrecensioner

Lady Gaga på Malmö Arena, Malmö

Lady Gaga har, till skillnad från Madonna, total röstkontroll, konstaterar DN:s recensent Nanushka Yeaman (arkivbild).
Lady Gaga har, till skillnad från Madonna, total röstkontroll, konstaterar DN:s recensent Nanushka Yeaman (arkivbild). Foto: Richard Drew / AP
Musikrecension

Artist: Lady Gaga

Plats: Malmö Arena, Malmö

Precis när man trodde att megastjärnornas tid var över – landade Lady Gaga från yttre rymden och inledde sin kidnappning av Madonnas och Michael Jacksons fans. De senaste två åren har hon gått från stor till störst, dränkt oss i listettor och rockat osannolika kreationer som Den Ökända Köttklänningen. Att hennes excentriska humor, hbt-kamp och sanslösa känsla för hooks och mode, snabbt gjorde henne till gayikon var ingen större överraskning. Däremot att hon lyckats imponera på många som annars är svalt inställda till besläktade föregångare som Christina Aguilera – och med sina glamrockinfluenser samtidigt nå ut till Bowie- och Queenfans.

Inte ens den akademiska världen står oberörd inför den 24-åriga hitmaskinens komplexa mix av utanförskap och mainstream. I vår startar universitetskursen “Lady Gaga And The Sociology Of The Fame” på University of South Carolina för den som vill gå till botten med vad fenomenet Gaga säger om vår samtid.

I Sverige är Gagauforin lika hög som i resten av världen. Mer än ett dygn innan den intergalaktiska fashionistans Malmökonsert, fredag den 19 november, började de trognaste fansen köa utanför lokalen. En påminnelse om hur anmärkningsvärt det är att lyckas sälja ut ännu en arenaspelning här när hon för bara ett halvår sedan fyllde Globen två kvällar i rad – med nästan exakt samma föreställning.

Lady Gaga beskrev i oktober förra året ”The monster ball tour” som den första electropop-operan någonsin, till synes omedveten om att The Knife hann före med tre månader. Snarare är den en sagomusikal om hur hon och hennes vänner ska ta sig till den frigörande monsterbalen (ett slags ”prom night” för freaks) genom New Yorks tunnelbana och mörka skogar. Gaga framträder under denna resa som en atomkärnsfusion av Trollkarlen-från-Oz-Dorothy, Marilyn Manson och Mia Törnblom.

”You were born this way!” upprepar hon som ett mantra i det dubbla syftet att lansera kommande skivan “Born this way” och peppa fansen – även kända som hennes små monster – att hitta sin inre superstar och ignorera alla som försöker trycka ner dem.

Det är befriande att få se en mer jordnära glimt av Gaga – som här: den stöttande storasystern. Under kvällen skiner även andra sidor igenom. Den lojala dottern. Den duktiga flickan med prestationsångest inför nya skivan. Och inte minst – den genuina musiktalangen som lyser under all nakenhet och sensationsjakt.

Hur mycket Lady Gaga än stulit från Madonna, har hon nämligen något som La Ciccone saknar. Total röstkontroll. ”I don’t fucking lipsynch!” utropar hon, och det märks. Det återstår att se om Lady Gaga lyckas återuppfinna sig själv i 30 år som Madonna har gjort, men det skulle inte förvåna mig.

Ibland går narcissismen lite väl långt, som när Gaga slänger sig på scengolvet och säger att hon kommer att dö om vi inte skriker efter henne. ”Vill ni att jag ska dö!? frågar hon anklagande i en uppfordrande blandning av martyrskap och dominatrixfasoner.

Och det vill ju ingen – även om ”Money honey”-numret gärna hade fått vara längre.

Vad man än tycker om Gagas überkommersiella electropop är Monster Ball-showen sjukt underhållande – från axelvaddiga Depeche-lånet ”Dance in the dark” till den glittrande discorugbyfinalen i ”Bad romance”.

På två timmar sammanfattar hon New Yorks och Hollywoods populärkultur de senaste 70 åren – chockkryddat med rockharpa (underbart!), brinnande piano och bläckfiskmonster.

Anfaller berömmelsebesten svarar Gaga med moteld från bröst och sköte. Går bilen sönder öppnar hon motorhuven och spelar piano. Och har någon ätit hennes hjärta illustreras det med ett blodbad. (Gudskelov blev det inget av med planerna på döda kroppar på scen.)

Gaga är inte först med att använda bh:n som vapen eller klä ut sig till sexig nunna, men i kombination med mer futuristiska outfits, tveklösa megahittar och enorm proffsighet lämnar hon oss sensoriskt överstimulerade och mållösa.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.