Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-22 05:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/martin-jonsson-harligt-att-hanga-hemma-hos-countryscenens-sista-levande-legend/

Konsertrecensioner

Martin Jönsson: Härligt att hänga hemma hos countryscenens sista levande legend

Bild 1 av 5 Lukas och Willie Nelson avslutade kvällen på Luck Reunion.
Foto: @JJAMESJOINER
Bild 2 av 5 Luck Reunion, 2019.
Foto: Martin Jönsson
Bild 3 av 5 Luck Reunion är unikt öppen festival. Artisterna går fritt ute på festivalområdet.
Bild 4 av 5 Luck Reunion, 2019.
Foto: Martin Jönsson
Bild 5 av 5 Luck Reunion på kvällen.
Foto: Foto: Brooke Hamilton

Texas. När den legendariske amerikanske musikern Wille Nelson står värd blir det ingen vanlig festival – snarare en bra barbecue. DN:s Martin Jönsson lyckades få tag i en av de eftertraktade biljetterna till Luck Reunion.

Rätta artikel

”Jesus and Hank are watching”, står det på en av besökarnas tröjor. Det är möjligt, men nu är vi i Luck, Texas och då är det Willie Nelson som är gud.

Närmare bestämt är vi på Willie Nelsons stora ranch, utanför Spicewood, Texas. Hans boningshus ligger en knapp kilometer längre ner längs vägen; nu är vi i den westernstad som byggdes upp inför filmatiseringen av Willies ”Red Headed Stranger” 1980. Här finns en saloon, ett kapell och några barer, inte mer än så.

Det här är platsen för festivalen Luck Reunion, som nu genomförs för åttonde året i rad.

Det är ingen vanlig festival, mer en ovanligt bra barbecue, med fem scener där nära 50 artister uppträder under Texas vårsol.

Det speciella med den är hur intim den är. Inte bara det faktum att vi de facto är hemma hos Willie Nelson, utan att den inte tillåts växa. Det släpps 2000 biljetter, punkt, de flesta av dem tycks gå till lokalbefolkningen runt Austin. Biljettpriset ska också hållas lågt, med amerikanska mått mätt: det här är Willies gåva tillbaka till de närmaste fansen och då ska man inte vara girig.

Men det är också en unikt öppen festival. Artisterna går, med några få undantag, fritt ute på festivalområdet. Det finns nästan inga vakter: två poliser från Travis County – sheriffen strosar runt men har mest inget att göra – trots det faktum att all (sponsrad) dryck, från öl till bourbon och tequila, är gratis och obegränsad. Man ser inte ens någon kasta en ölburk på marken: i stället går alla till soptunnorna. Vi är ju hemma hos Willie, då visar man respekt.

Musiken följer samma mönster. De flesta i americana-eliten är här, från Nathaniel Ratelliff, Nicole Atkins, Courtney Marie Andrews, Shakey Graves och Matthew Logan Vasquez till särskilt inbjudna gäster som souldrottningen Mavis Staples. Och så familjen förstås: Willie, hans syster Bobbi och barnen Lukas, Micah och Paula. Alla hoppar in hos varandra, jammar och gör oannonserade spelningar. Mavis Staples gör en manifestation och tar in samtliga kvinnliga artister på festivalen på scenen för att hjälpa henne göra ”The Weight” – och hon strålar av glädje.

Luck Reunion, 2019. Foto: Martin Jönsson

Willie själv går på sist. Han är i imponerande form för sina 86 år: rösten bär och han spelar lika virtuost på sin akustiska gitarr Trigger som alltid. Han vägrar sluta vara kreativ: i fjol kom två nya, påfallande starka, album och redan den 7 juni är det dags för nästa, ”Ride me back home”.

Några inbjudna av oss får lyssna och det låter lika bra som vi lärt oss förvänta av countryscenens sista levande legend.

När han kliver av scenen och avslutar den tolv timmar långa festivalen gör han det sedvanligt med en Carter Family-låt och en inbjudan att komma tillbaka nästa år. Till Luck.

Lär fler texter av Martin Jönsson . Bland annat om medietrenderna som dominerade årets SXSW-festival.