Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

Rein på Debaser Strand, Stockholm

Joanna ”Rein” Reinikainen.
Joanna ”Rein” Reinikainen. Foto: Nathalie Pentler/Rockfoto

Det fina med Rein är att hon står för framtid och förnyelse inom en scen som länge gått på rutin, skriver DN:s recensent efter spelningen på Debaser Strand.

4

Rein

Scen: Debaser Strand, Stockholm

 

Att Rein nominerades i två P3 Guld-kategorier var nog lika överraskande för Joanna Reinikainen själv som för synthfansen. Den hårda genren EBM – electronic body music – har de senaste decennierna levt en skuggtillvaro, mer eller mindre synonym med gapiga gubbar i neonfärgade skyddsvästar (läs Front 242), svettiga skjortor (DAF) eller pilotbrillor (Douglas McCarthy).

Nu blev det inga priser. Men men med fjolårets debut-ep och ett knäckande tv-framförande av ”I don’t get anything but shit from you” bröt Rein brutalt mot dagens r’n’b-popdominans. På Debaser Strand släntrar hon runt på scenen likt en boxare mellan ronderna och går direkt på knockout. Hennes första headlinespelning, tillika turnéstart, blir inte mycket längre än en halvtimme, men träffar bodynerven direkt med ett sound som samtidigt tangerar den moderna dansmusiken.

När ”There is no authority but yourself” jagar igång med ettrig electropunk dröjer det inte många sekunder innan ett gäng grabbar har trängt undan oss andra och bildat en röjig moshpit. Att just männen tacklar sig till tätpositionen säger en del om både samhället och genren. Men att ett par låtar senare höra Rein vråla som ett lejon i ”Concrete jungle” är samtidigt lika stärkande som att se bilder av den enorma uppslutningen till demonstrationen Women’s march förra veckan.

Läs även: Fredrik Strage ”Rein har mer attityd än någon annan svensk debutant i år”

Rein har Nitzer Ebb att tacka för det elaka synthbassoundet med snärtiga beats. Hon lånar retoriken från digitala anarkister som Atari Teenage Riot, men monterar ihop intrycken till något eget. Och trots att musiken är producerad med hjälp av mjukvarusynthar låter den aldrig plastig, även om nya singeln ”Missfit” har en mer syntetisk twist. Slagverkaren Lea Alazam bidrar till att piska upp stämningen live och i brist på mer material passar duon på att nöta in kommande ep-släppet ”C.a.p.i.t.a.l.i.s.m” – en frän, mer electrotung låt – med en repris som extranummer. Det fina med Rein är att hon står för framtid och förnyelse inom en scen som länge gått på rutin.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.