Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konsertrecensioner

”Vi som älskar 90-talet” på Zinkensdamms IP

”Vi som älskar 90-talet” beskrivs bäst som en klassträff, skriver DN:s Johanna Paulsson.

Musik
”Vi som älskar 90-talet”
Artister: Aqua, Dr Alban vs Haddaway, E-Type, Snap!, Technotronic, 2 Unlimited, Whigfield med flera
Scen: Zinkensdamms IP, Stockholm

Helt i enlighet med trendernas tjugoårscykler är nostalgitrippen sedan länge inne på 90-talet. Namnet på Kulturbolagets turnerande festivalpaket är samtidigt aningen missvisande.

”Vi som älskar 90-talet” fokuserar ju specifikt på de mest kommersiella artisterna som fyllde dåtidens dansgolv och Absolute music-samlingar, även om enstaka exempel på jämngammal britpop och grunge flimrar förbi i mixen under DJ-pauserna. Ibland med allsångskaraoke varvat med gamla videoklipp.

”Låt oss gå tillbaka till en tid då en del av er var så här små, andra så här stora och några av er låg i magen för att era föräldrar hade träffats på en klubb”, säger Penny Ford och sammanfattar åldersspannet i publiken väl. Hon var originalvokalist i tyska gruppen Snap! och såväl ”The power” som ”Rhythm is a dancer” är fräna låtar som fortfarande håller – till och med i eftermiddagsljuset.

Likaså belgiska Technotronic pumpar tidigt upp stämningen med knasiga kulörta kläder och ”Pump up the jam”. Men sedan går det gradvis utför på ett sätt som gör att man misstänker att spelschemat inte lagts efter logiken störst och bäst sist, utan snarare utifrån hur mycket alkohol som krävs för att uppskatta skiten. Från danska Toy-Box tuggummidisco à la Dolly Style till Basic Element och E-Types pyrotekniska festivalfinal. Möjligen med undantag för Aqua som vid niotiden gör en otippat nyanserad spelning med liveband och 2 Unlimiteds tyngre technoartilleri.

Peacetecknet och några Trump-dissar under kvällen påminner om att 90-talet inte enbart handlade om hedonism. Men festen kommer förstås i första hand. Många väljer att köra covers och gärna sin mest kända låt i repris. Det gäller märkligt nog även sådana artister som egentligen hade haft mer att välja på. Däribland Dr Alban och Haddaway som till stor del tramsar bort sin gemensamma spelning. ”I love the 90’s”, där duon tillsammans namedroppar sina gamla hits över ett skönt housepopbeat, blir hur som helst en både snygg och somrig festivalsignatur trots att vädret vill annorlunda.

Regnet, som började droppa lagom till Whigfields rara MTV-hit ”Saturday night”, tilltar över konstgräsplanen medan Paradisio tappert hälsar välkommen till stranden med ”Bailando” och ”Vamos a la playa”. Belgarnas eurodancesound är så plastigt att det borde vara förbjudet. Vi lever trots allt i en tid då var och varannan butik försöker minska förbrukningen av material med negativ miljöpåverkan genom att fråga om kunderna verkligen behöver en ny plastpåse.

Men även om de musikaliska kvaliteterna varierar är underhållningsvärdet desto större. ”Vi som älskar 90-talet” beskrivs bäst som en klassträff, där det är kittlande att se vad det blivit av folk tjugo år senare. Som exempelvis den forne flickfavoriten Peter Andre (ni vet, han som blev känd för sitt väloljade sexpack). Nu kliver han rakt ut ur en Dressmann-reklam i kostym, plockar upp sina två barn på scen och blottar endast blygsamt den berömda bringan med ett par uppknäppta skjortknappar i ”Mysterious girl”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.