Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

Det hänger på ljudet

Ljud syns inte och ändå är det ett allt viktigare arbetsområde för designer. I dag pratas det med självklarhet om att ljudlägga datorer och hushållsmaskiner, samtidigt som marknaden för ljuddämpande produkter bara växer. DN:s Annica Kvint har suttit i tysta fåtöljer och varit i Milano och lyssnat på designutställningen ”Sound objects”.

En sak får den finske designern Ilkka Suppanen att ständigt längta till Stockholm: biljettautomaterna vid Arlanda Express. Inte på grund av hur de ser ut eller fungerar. Utan på grund av hur de låter:

– När man trycker på knapparna kommer det ett dovt ”plopp”, ungefär som när en såpbubbla spricker, säger Ilkka Suppanen med illa dold förtjusning.

Som många andra finska formgivare har Ilkka Suppanen vid sidan av sitt jobb som möbeldesigner också samarbetat med mobiltelefontillverkaren Nokia, för vilken ljud är en extremt viktig del av designprocessen. Det hjälpte honom att få upp ögonen för detta det minst visuella designelementet av alla.

Telecombranschen är långtifrån den enda som insett potentialen i ljuddesign. I många år lade industrin allt krut på att göra produkterna så ljudlösa som möjligt. Men under det senaste decenniet har det blivit lika viktigt att lägga till ljud som att ta bort dem. Det auditiva rummet är inte lika exploaterat som det visuella och ljud har blivit ett nytt sätt att särskilja sig för alltifrån dator- till livsmedelstillverkare.

I dag finns det undersökningar som visar att folk i allmänhet inte gillar cornflakes som är ”för tysta”. Och det blir allt vanligare att man varumärkesskyddar uppfunna ljud för att undvika kopiering.

Ändå är det fortfarande ovant för de flesta att förknippa ljud med design. På designmuseet Il Triennale i Milano visades i våras ”Sound objects”, en utställning om ljuddesign i vardagsprodukter. De flesta besökarna gick rakt fram till någon av de tolv röda megafonerna i det lilla utställningsrummet och försökte titta in i dem, bara för att få ett ljud rakt i ögonen. Här ”tittade” man genom att lyssna. Och hade man inte tänkt på det förut, insåg man hur vanligt det faktiskt är att ljud definierar en produkt. Vare sig det handlar om flygplansljudet när ett mejl skickas i väg från datorn eller plonget när maten i mikrovågsugnen är färdig.

”Sound objects” utställningskommissarier Patrizia Scarzella och Marco Ferreri konstaterar att vi går mot en framtid då allt fler fysiska produkter kommer att ersättas av tjänster.

– De saker som ändå produceras blir allt mindre, tunnare och lät­tare. I det läget blir ljud ännu viktigare för att identifiera en produkt, säger Patrizia Scarzella.

På Konstfack i Stockholm finns sedan drygt ett år tillbaka ett av norra Europas mest avancerade ljudlaboratorier. Ansvarig är ljuddesignern och forskaren Björn Hellström, som pratar om att skulptera ljud för att skapa bättre miljöer. Nybyggda bostäder med öppna planlösningar och hela väggar med fönster dras till exempel ofta med akustikproblem:

– Byggföretagen borde satsa på perforerade, ljudabsorberande köksluckor och ljudabsorberande textilier vid fönstren, säger Björn Hellström, som också jobbar som ljuddesigner för Sveriges största akustikkonsult ÅF-Ingemansson.

Vi enas om att designern Ri­chard Sapper var tidigt ute när han ritade sin visslande vattenkittel för Alessi 1983. Sedan dess har exemplen på ljudlagd produktdesign blivit många: allt från dammsugaren som genom en speciell krök på röret belönar användaren genom att låta extra mycket när man suger upp gruset i hallen till räffelbandet på E 4 som varnar för att man håller på att köra av vägen.

Ljudstudion på Konstfack kan simulera en ljudmiljö så att det känns precis som att man är på plats. Jag får gå på ljudpromenad på Mariatorget: ett steg åt vänster och trafiken på Hornsgatan tar över, fem steg åt höger och jag hör bara barn som leker. Studion är involverad i flera forskningsprojekt, och just det här går ut på att ta reda på vilken typ av ljud som bäst maskerar trafiken på Hornsgatan och samtidigt förstärker de positiva ljud som finns på Mariatorget.

– Förtätade städer är en del av vår framtid, inte minst av miljöskäl, och fler människor betyder mer ljud som måste hanteras på något sätt. Därför är det viktigt med forskning på ljudområdet, förklarar Björn Hellström.

Decibel är ett alldeles för trubbigt instrument för att mäta ljud, menar han. Akustiker har en tendens att glömma bort det sociala sammanhanget. Björn Hellström vill hellre prata om en helhet där ljus, dofter och arkitektur också spelar in för hur man upplever en ljudmiljö.

Helhetsperspektivet är centralt också i den virtuella världen, som betytt mycket för ljuddesign­områdets utveckling. Stefan Strandberg är ljuddesignern bakom bland annat ”Battlefield. Bad company” och en av 200 anställda på Sveriges största datorspels­utvecklare Dice:

– Datorspelsbranschen handlar om att bygga upp trovärdiga världar och ljud blir ett allt viktigare sätt att positionera sig. För 15 år sedan räckte det med ett blip-blop, i dag måste ljuden vara helt autentiska. Gör man ett spel som heter ”Skate” måste det höras hur skateboarden låter mot olika material. Den taktila ljuddesignen har blivit sjukt viktig!

Samtidigt som spelbranschen går i bräschen för alla som vill ljudlägga produkter växer sig marknaden för ljuddämpande produkter också allt större. Kontorslandskap och textilfattiga krogmiljöer favoriseras, och vi älskar öppna planlösningar där hemma. Men det betyder inte att folk i allmänhet kan hantera dessa miljöer. Många kan inte koncentrera sig på jobbet, hör inte vad sällskapet på krogen säger och skäller på barnen så snart de viskar eftersom ljuden studsar så i de nyproducerade, integrerade köken/vardagsrummen. För varje möbelmässa ökar därför antalet ljuddämpande skärmar, textilier, bord och stolar. Nu finns det till och med ljuddämpande galgar. Och sittmöblerna får allt högre och mer ljudisolerande väggar.

Arkitekten och textildesignern Ulrika Mårtensson har länge varit intresserad av ljud och det faktum att man kan ladda ett rum med atmosfär med hjälp av dem. Redan när hon gick på Konstfack jobbade hon fram ljudabsorberande material av ull, metall och gummi. De har sedan lett vidare bland annat till en lika ljusgenomsläpplig som ljudabsorberande gardintextil för Ludvig Svensson.

Möbeldesignern Fredrik Färgs intresse för akustik har i stället gjort honom till något av en specia­list på formfilt, ett ljuddämpande, textilt material delvis tillverkat av gamla läskflaskor. Av det har han till exempel gjort en fåtölj och en vikbar skärm som vajar likt grässtrån i rummet.

Men Sigrid Strömgren är nog den som gått längst i sitt intresse för ljud. Redan i sitt examensarbete på HDK fokuserade hon på material och konstruktionslösningar som hindrar uppkomsten av ljud och sedan 2007 driver hon företaget Quiet Design med målet att skapa mindre bullriga offentliga miljöer.

I sitt flerfaldigt prisbelönta projekt Quiet Whisper utvecklade hon en metod för bullerdämpning av minimalistiska stålrörsstolar och bord, som är stora störningskällor både på krogar, i skolor och i vården.

– Jag tror varken på att absorbera ljudet eller på att skärma av mottagaren. Jag vill gå till botten med problemet och förhindra att skarpa ljud uppstår över huvud taget, säger Sigrid Strömgren.

Ljud syns inte, och därför är det lätt att glömma hur mycket man påverkas av dem. Men Sigrid Strömgrens affärsidé kommer med all säkerhet att få efterföljare. För som ljuddesignerna Stefan Strandberg sammanfattar det hela:

– Ljud, eller frånvaron av ljud, är ett av de bästa och billigaste sätten att skapa en känsla.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.