Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Elgaland-Vargaland på Moderna museet

Dubbelmonarki. Elgaland-Vargaland förenar satir med allvar, skriver Bo Madestrand.

Utställning

Elgaland-Vargaland

Moderna museet, Stockholm. Visas t o m 12/11.

Någon gång på våren 1992 fick jag ett pass på posten. Jag hade, utan att be om det, blivit medborgare i Elgaland-Vargaland, ett fiktivt kungarike grundat av konstnärerna Carl Michael von Hausswolff och Leif Elggren. Innan jag nu beger mig till Moderna museet för att se den retrospektiva utställningen om kungariket, 25 år efter dess grundande, är jag alltså tvungen att fråga mig själv: Kan jag recensera ett projekt som jag själv är en del av? Mitt svar måste bli ja. Jag är ju fri att kritisera Sverige, som jag inte heller är medborgare i av fri vilja, så varför inte Elgaland-Vargaland?

Jag måste ändå tillstå att jag blev lite smickrad den där dagen när passet damp ner i brevlådan. Elgaland-Vargaland var ett perfekt projekt för sin tid. Det var på en gång konceptuellt och relationellt, och förenade därmed två av tidens huvudsakliga riktningar i samtidskonsten.

Det var också i högsta grad ett socialt experiment. Medborgarna i det nya riket rekryterades i första hand från Stockholms konstvärld, och antalet expanderade i takt med att kungarna Leif I och Carl Michael I invigde nya ”ambassader” på gallerier runt om i världen.

I en video i utställningen på Moderna berättar de hur det hela började. Under en dag påstod de sig ta ansvaret för riksregalierna på Slottet i Stockholm. När de blev ivägkörda efter att ha delat ut trycksaker i entrén förstod de ordens kraft – enbart genom att påstå något så enkelt kunde de rucka den etablerade ordningen och skapa oreda i systemet.

När man tänker närmare på det är ju alla avgörande historiska beslut grundade på den sortens påståenden: Härmed kröner jag dig till konung. I kraft av mitt ämbete förklarar jag eder för äkta makar. Etcetera.

Sagt och gjort, Hausswolff och Elggren sade sig annektera alla gränsområden på jorden, fysiska såväl som mentala, som Elgaland-Vargalands territorium. Och eftersom ingen egentligen sade emot kunde de utfärda pass, skapa en egen valuta och trycka frimärken.

Jag har själv inte försökt, men det finns säkert de som lyckats resa utomlands enbart med Elgaland-Vargalands pass på fickan.

Om projektet vilar på en satirisk, humoristisk grund, så ligger det förstås också ett stort allvar bakom. Vem säger att vi som världsmedborgare alltid måste anpassa oss efter maktens beslut? Varför skulle vi inte själva kunna ta på oss ansvaret att stifta lagar och upprätta nya nationsgränser? Hur demokratisk är demokratin? Monarkin?

För oss som var med på den tiden kan Modernas utställning, med olika sorters dokumentation och trovärdiga insignier, framstå som en nostalgisk tidsresa till 90-talets konstscen. Men även om de båda kungarna inte är fullt så synliga i dag som då, så framstår projektet som högaktuellt – särskilt med tanke på den energi som både Fästning Europa och Donald Trump lägger ner på att bevaka sina gränser.

Ur det perspektivet är Elgaland-Vargaland nog så revolutionärt, och nödvändigt.

Samtidigt med denna utställning visar Moderna museet en liten samling verk av den amerikanska modernisten Louise Nevelson (t o m 14/1). Missa den inte, det är en magnifik presentation i den mindre skalan av ett relativt okänt konstnärskap.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.