Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

”Grafik har öppnat något nytt hos mig”

Konsttryckaren Jenny Olsson, till vänster, samarbetar tätt med Helene Billgren, som vet precis vilka färger hon vill ha på de grafiska bladen.
Konsttryckaren Jenny Olsson, till vänster, samarbetar tätt med Helene Billgren, som vet precis vilka färger hon vill ha på de grafiska bladen. Foto: Roger Turesson

Hon hade börjat jobba med sin utställning på Grafikens hus när konsthallen totalförstördes i en brand i mars. ”Det var bara att börja från början”, säger Helene Billgren som nu ställer ut på Wanås konsthall i stället.

– Det här är spännande!

Helene Billgren står vid en av tryckvalsarna i Mejans hus ute på Skeppsholmen i Stockholm. Genom valsen rullar ett av hennes grafiska blad som ska vara med på utställningen på Wanås konsthall i sommar. Egentligen skulle hennes grafik ha visats på Grafikens hus, men museet brann ner till grunden i mars i år. All grafik som fanns där förstördes, totalt 8.000 verk. Det enda som inte skadades av branden var några backar fransk läsk.

– Vi hade just börjat jobba med screentrycken. Vi var där onsdag, torsdag, fredag och på lördagen brann det, berättar Helene Billgren.

– Det var inte kul, men allt var inte borta. Jag hade också tagit några halvdåliga bilder med min mobilkamera på det som jag höll på med, så det var bara att börja från början.

På en bänk bredvid tryckpressen ligger små lappar med färgprover: laxrosa, svarta, mintgröna och hortensiablå. Hon vet precis vilken färgnyans som hon vill ha. Blir det inte bra trycks bilden om. Att preparera plåten och sedan trycka en bild tar för konsttryckare Jenny Olsson ungefär 45 minuter. De har ett tätt samarbete som Helene lovordar.

– I början jobbade jag med små ark men när jag blev lite säkrare gick jag upp i storlek. Det är jätteskönt.

Sin första separatutställning hade Helene Billgren 1985. Då gick hon fortfarande på Valands konstskola i Göteborg. Men lusten att teckna och skapa något eget började mycket tidigare: när hon och hennes syster ritade kläder till klippdockor.

– Ja, vi höll på mycket med papper och pennor och sedan, du vet …

Hon rycker lite på axlarna.

– ... blev jag bäst i klassen på att rita hästar men i 20-årsåldern, hade jag ett uppehåll – det var mycket musik ett tag – och sedan blev det måleri, lite flummigt måleri, en kurs och en kurs till och sedan Valand och nu är jag här!

Hon skrattar så att de turkosa cowboystövlarna i metall som hänger i örsnibbarna dansar. I armvecket har hon kvällen innan ritat en fusktatuering på temat ”mot sexuellt våld och för samtycke”, en kampanj från Fatta- rörelsen.

Helene Billgrens konstnärskap har gått från små boxinstallationer, till teckningar, över måleri och befinner sig just nu i grafiken. Men när Nina Beckmann, vd på Grafikens hus, hörde av sig och frågade om hon ville ställa ut grafiska blad var hon skeptisk.

– Jag såg till en början ingen fördel med att börja med grafik. Jag fick en introduktion på Grafikens hus men kände mig lite förvirrad. Fast när jag förstod att jag kunde sitta hemma och teckna på arkitektpapper helt utan måsten var det befriande. Men det var ju inget trolleri som jag trodde, det förstod jag när jag kom hit.

Hon skrattar, den röda munnen blir glad.

– Det du ritar blir ju permanent. Du kan inte ändra. Så jag fick skärpa mig. Grafiken har verkligen öppnat någonting hos mig och i mitt konstnärskap.

Helene Billgren är kanske mest känd för sina flickmotiv: 50-talsflickor, oftast i par, med getingmidjor, utåtvikta hårlockar och med ansiktena nästan alltid vända inåt bilden, med ryggen mot betraktaren. Hennes bilder utspelar sig inte sällan i lätt absurdistiska miljöer men med välkända vardagliga detaljer. De svartvita teckningarna har de senaste åren bytts ut mot ett färgstarkt landskapsmåleri men flickorna finns fortfarande ofta med.

Är de där till synes oskyldiga flickorna snälla eller kanske farliga?

– De är inte elaka, ganska snälla. Jag skulle kunna prata om dem, bre ut mig om det, men det vill jag nog inte. Men jag kan säga att de inte får vara för långt bort ifrån varand- ra i mina bilder. De nuddar nästan alltid vid varandra. Det kanske beror på att jag är Tvilling, säger hon hemlighetsfullt.

Helene Billgren inspireras bland annat av detaljer i andras konst. Det kan vara en bifigur som sitter och fiskar i bakgrunden som i William Wegmans hundfotografi. Eller en speciell färgkombination i nyligen bortgångne Petter Zennströms måleri.

– Ett tag målade jag cigarretter, nu är det mest grankottar, barr och fiskar. Friluftsliv, inga inomhusbilder, inga väggar utan vidder. Och granar att gömma sig i. Vind och vatten, tillägger hon. Folk som har kantrat med båtar. Katastrofer.

Varför katastrofer?

Hon ser en smula överraskad ut, som om motivvalet var absolut självklart.

– Det går att översättas till så mycket. Inte bara det man ser; det finns alltid två tolkningssätt. En person som klär på sig och en som klär av sig ser ut på samma sätt. Och flickorna som springer i naturen i mina bilder kan av en del människor tolkas som frihetsspring men av andra som om de var jagade. Och att vara jagad behöver inte betyda något negativt: de kan ju komma undan!

Resonemanget speglar titeln på den kommande utställningen ”For good and for bad”.

– De flesta saker är både bra och dåliga. Bra i det dåliga.

Helene Billgren har sin ateljé i Konstakademins lokaler men tycker om att jobba tillsammans med andra som hon nu gör. Annars är hon i sin ateljé från tio elva på förmiddagen till fem sex på kvällen. Det är ganska så ensamt arbete.

– Att jobba här ... ja, grafiken har räddat mitt liv! utbrister hon och föreslår skrattande det som en rubrik till den här intervjun.

– Nej men, jag har fått sådan kärlek här med de här människorna, blivit omhändertagen.

Innan vi skiljs åt frågar jag Helene Billgren vilken konstgenre som ligger henne närmast om hjärtat: tecknandet, måleriet eller den nya kärleken grafiken?

– Jag har börjat med mina pysselvanor igen. På restaurang Sturehof har jag ett halvår framåt en grej, på en vägg. Fransar, och kottar, en tapet. Jag kanske kan ta in det där pysslandet i det fyrkantiga måleriet, säger hon en smula tankfullt, som till sig själv.

– Det är himla ansträngande att måla. Jag har haft en svacka i måleriet. Alla konstnärer har det någon gång. Att jobba med grafik har löst upp min skaparglädje igen. Nu ska jag bara njuta av det.

Fakta. Första utställningen 1985

Helene Billgren

Yrke: Konstnär.

Född: 1952 i Norrköping, uppvuxen i Mölndal.

Bor: I Stockholm.

Utbildning: 1982–87 Konsthögskolan Valand i Göteborg. Hade sin första separatutställning 1985.

Familj: Barnen Sigge 24 år, Elsa 28 år och Andrea 37 år.

Aktuell: Med en grafikutställning (djuptryck och screentryck) ”For good and for bad” på Wanås konsthall i Skåne, 14/6–2/11. Utställningen skulle ha visats på Grafikens hus i Mariefred, men Grafikens hus brann ner till grunden i mars i år. Ställer i höst ut på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm.

Grafikens hus

Invigdes 1996. Totalförstördes i en brand 16/3 2014. Var Sveriges enda museum med konsthall med fokus på grafisk samtidskonst.

8.000 verk förstördes i branden. Orsaken till branden är ännu inte fastställd och förundersökningen om misstänkt mordbrand fortsätter. Ambitionen är att återuppbygga museet, slutgiltigt beslut fattas i höst.

– Vi ska bygga upp ett nytt Grafikens hus där förutsättningarna är bäst. Museets tidigare ekonomi var inte hållbar. Vi måste få en bättre basfinansiering, större anslag. Just nu letar vi efter en tillfällig lokal – det kommer att ta två tre år att bygga ett nytt Grafikens hus – i Mariefred, säger Nina Beckmann, vd för Grafikens hus.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.