Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Här är konsten att måla som mästarna

Samuel Järnegard Fogelvik är en av de 24 studenterna på Atelier Stockholm. Skolans lärare förmedlar en estetik som blickar bakåt och regler för hur verkligheten ska avbildas.
Samuel Järnegard Fogelvik är en av de 24 studenterna på Atelier Stockholm. Skolans lärare förmedlar en estetik som blickar bakåt och regler för hur verkligheten ska avbildas. Foto: Nicklas Thegerström
Allt fler konstnärer intresserar sig återigen för den figurativa, realistiska konsten. På Atelier Stockholm i Solna går konststuden­ter som vill lära sig att måla precis som de gamla mästarna.

Är snäckan tillräckligt stor? Ulrika Westerberg tar några steg tillbaka och kisar med ögonen. Hon skissar på ett nytt stilleben och det är viktigt att proportionerna blir rätt.

På väggen bakom henne hänger resultatet av den senaste terminens övningar. Från de första tvådimensionella svartvita skisserna, via modellstudierna och övningarna i kontrast och djup, till de första försöken med olja och så slutligen – löken som målats i färg.

Ulrika Westerberg går andra året på Atelier Stockholm, en traditionell konstskola för realistisk konst. Här studerar elever från olika delar av världen för att lära sig hantverket från grunden.

–  Varje moment övas i veckor, eller så länge det krävs för att eleven ska bemästra det. Steg för steg introduceras nya material och först efter ett år får de börja med färg. De tränas i att se väldigt små nyanser för att kunna återskapa något exakt. Målet är att få det att se så verkligt ut som möjligt, säger läraren Hans-Peter Szameit.

En konstskola där man lär sig att måla av något så som det ser ut kanske inte låter så kontroversiellt. Men tvärtemot vad man skulle kunna tro är den här typen av utbildning ganska ovanlig.

När modernismen slog igenom i början av förra seklet började konstnärer utforska nya konstformer och lämnade det traditionella måleriet bakom sig. Värden som skönhet, skicklighet och hantverksmässighet ersattes av experimenterande, nytänkande och ifrågasättande. Och som en konsekvens av det försvann till stor del de traditionella undervisningsmetoderna.

– Det är konstigt, konstutbildningen har blivit den enda högskoleutbildning som inte bygger på beprövad vetenskap utan på fritt experimenterande. Man har förkastat allt gammalt och anammat allt nytt. På så vis har teknisk skicklighet och hantverkskunnande gått förlorade. Studenter som vill måla som vi gör har inte haft den möjligheten, hävdar Hans-Peter Szameit.

Själv utbildade han sig i Italien och har studerat för den gammelmästerlige målaren Odd Nerdrum i Norge, som bildat skola och har antimodernistiska efterföljare även i Sverige. 2006 startade Szameit och hans hustru, konstnären Sanna Tomac, Atelier Stockholm.

Studenterna här strävar efter att bli lika tekniskt skickliga som de gamla mästarna och den tre år långa utbildningen påminner om den som Leonardo da Vinci fick på sin tid.

Men det är inte bara tekniken och undervisningen som är inspirerad av konsthistorien. Även innehållet präglas av en tillbakablickande estetik. Skolan som huserar i en gammal 1800-talsvilla i Solna, är inredd med gamla mattor och möbler med lejontassar. På väggarna hänger målningar av nakna kvinnor i tunga guldramar och på hyllorna trängs pråliga vaser med påfågelsfjädrar och antika byster. Ett tomrum vittnar om att eleverna har lånat något att bygga stilleben av.

Skolan har bara plats för 24 heltidsstudenter om året. Dels för att de behöver utrymme att arbeta, dels för att de kräver mycket handledning.

– Vi är där och kritiserar hela tiden. Till skillnad från den moderna konsten har vi tydliga regler för vad som är rätt och fel, till exempel i proportionerna, säger Hans-Peter Szameit, som över lag är väldigt skeptisk till den moderna konsten.

– När modernismen kom var den nyskapande, men nu har den blivit gammaldags och en del av etablissemanget. Ingen reagerar längre om en konstnär kissar på ett heligt föremål, för det är redan gjort. Då tror jag att människor berörs mer av en skickligt utförd målning. Många tycker att den moderna konsten är obegriplig och vill ha tavlor som föreställer något de kan relatera till.

Att intresset för det realistiska måleriet ökar är tydligt. De senaste åren har konstnärer som Karin Broos och Gunnel Wåhlstrand hyllats av både publik och kritiker för sitt verklighetstrogna måleri.

Men studenter och lärare på Atelier Stockholm föredrar äldre tiders konst. Andraårseleven Ville Ericsson säger att han gillar Zorn.

– Han utförde sina målningar på ett så effektivt sätt, och som betraktare ser man verkligen det han såg. Det är nästan som att befinna sig i hans huvud.

Ulrika Westerberg säger att hon dras till 1600-talets estetik och tycker att den realistiska konsten är vacker:

– De som målar konceptuellt verkar vara rädda att en perfekt yta ska skymma konceptet. Men vad är det för fel med att något är vackert?

– Samtidigt händer det att jag tvivlar. Världen kollapsar utanför fönstret och här står jag och kämpar i timmar för att få fram precis rätt valör. I framtiden vill jag mer än så med min konst, fortsätter hon.

Man måste förstås inte ägna resten av livet åt att måla renässansinspirerade porträtt och antika skulpturer för att utbilda sig här.

– När vi går ut kan vi tekniken, då finns det inga gränser för vad vi kan skapa. Då kan jag kombinera det vackra realistiska måleriet med motiv som bidrar till samhällsdebatt, säger Ulrika Westerberg.

Ville Ericsson har valt den här utbildningen för att kunna arbeta i tv-spelsbranschen.

– Där finns en stark efterfrågan på folk som kan återskapa något så att det ser verkligt ut. Jag har lärt mig otroligt mycket här. På fritiden arbetar jag vidare i datorn med teknikerna jag har utvecklat i skolan, säger han.

Klasskamraten Cindy Kasakowski vill både bli konstnär och lärare i bildkonst. Hon gick det bildpedagogiska programmet på Konstfack, men hoppade av för att börja på Atelier Stockholm.

– Jag vill lära mig hantverket och Konstfack kan inte erbjuda det. Hur ska jag kunna arbeta som lärare om jag inte själv kan grunderna? På andra skolor handlar det mer om idéer än det praktiska utförandet.

Cindy Kasakowski minns första gången hon drabbades av ett konstverk:

– Jag var på Moderna museet och tyckte att det var tråkigt för att jag inte förstod den moderna konsten. Då fick jag syn på Ola Billgrens fotorealistiska målning ”Korridoren” och fastnade. Tänk att man kan måla så. Så vill jag också kunna måla en dag.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.