Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

Kollektivboende på marknadens villkor

Byggemenskapen HållKollBo söker markanvisning i Stockholm sedan sju år tillbaka. 2017 sökte man tillsammans med Slättö på Årstafältet.
Byggemenskapen HållKollBo söker markanvisning i Stockholm sedan sju år tillbaka. 2017 sökte man tillsammans med Slättö på Årstafältet. Illustration: Mandaworks Adept

I en växande stad tvingas vi att dela på ytorna och i Stockholm har det nu blivit exklusivt att bo i kollektiv. Det skriver Annica Kvint i tredje delen av artikelserien ”Stockholms växtvärk”. 

Co-living. Bogemenskap. Bo ihop. Ju mer skriande Stockholms bostadsbrist blir, desto fler namn får det som förr kallades kollektivboende. 

Men det är sällan 1930-talskollektiv à la Alva Myrdal eller 1970-talskollektiv som i filmen ”Tillsammans” det handlar om. Kollektiva lösningar av i dag handlar oftare om bostadsrättsföreningar som lockar med gemensam övernattningslägenhet, lobby eller vinterträdgård.

”Bo litet. Lev stort” som en fastighetsutvecklare har uttryckt det. Och just retoriken kring det kollektiva är intressant. På 30-talet ansågs trångboddhet leda till ohälsa och kriminalitet. Nästan hundra år senare framställs det snarare som kvadratsmart och yteffektivt att bo litet.

Ytterst handlar det om två saker: marken i Stockholm blir dyrare och staden mer digitaliserad. Stockholm blir en av de första städerna i världen att få 5G-nätverk och vårt digitala leverne påverkar allt från kontor och varuhus till bostäder.

Läs första delen i artikelserien Stockholms växtvärk: Stockholm riskerar att sälja ut sig själv. 

I dag är det många som startar eget och under de senaste åren har Stockholm fått fler coworking spaces, där framför allt mindre företag delar på kontorsyta. Nästa steg i den utvecklingen är coliving spaces, menar Mattias Hansson, tidigare chef för coworking-klubben Epicenter och numera konsult:

– I en växande stad måste vi dela på ytan. Om Stockholm ska kunna attrahera arbetskraft måste det också finnas bostäder. Coliving är kanske inte något för familjer, men för unga, yrkesverksamma människor kan det vara en fortsättning på det korridorliv de levt som studenter.

Coworking-klubben Alma på Nybrogatan i Stockholm räknar med att inviga ett coliving space på Östermalm i februari 2019. Verksamhetsansvarige Fredrik Carlström berättar att man planerar ett stort, gemensamt kök men också 12 individuella lägenheter, varav den minsta är 20 kvadratmeter och den största 50.

Men coliving är mer för en ung, välbärgad medelklass än för den med tunn plånbok. På Tech Farm, ett annat coliving space i Stockholm, kostar ett eget krypin på fem kvadrat 6 500 kr i månaden. 

Har man inte möjlighet att bo i lyxkollektiv är det betydligt svårare att hitta kollektivboende i Stockholm. I Tyskland är det vanligt med bygg- och bogemenskaper, där medlemmarna själva är aktiva i byggprocessen och därmed kan välja ett boende anpassat till egna behov och plånböcker. I städer som München går i dag drygt 20 procent av markanvisningarna till byggemenskaper, som ofta också är bogemenskaper. 

Men i Sverige är idén relativt ny, och medan till exempel Göteborgs kommun bestämt sig för att fem procent av markanvisningarna ska gå till bygg- och/eller bogemenskaper, har Stockholms stad hittills intagit en betydligt mer avvaktande inställning. 

HållKollBo är en byggemenskap som vill bygga ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart kollektivhus. Under sju års tid (!) har föreningen ansökt om markanvisningar på sex olika ställen i Stockholm. Nu ser det ut som att den kanske kan få en direktanvisning i Skärholmen. 

Maria Block, ansvarig arkitekt för HållKollBo, berättar att byggemenskapen vill ha en tomträtt för kooperativa hyresrätter men att Stockholms stad vill sälja marken. Den skulle kosta ca 30 miljoner kronor och sådana summor är det svårt för en byggemenskap att hosta upp. Bankerna är ovana och oförstående inför den här typen av projekt och regelverken är inte anpassade. 

– Till saken hör att SKB, som är ankarbyggherre i Skärholmenprojektet och bygger kooperativa hyresrätter, kräver att få tomträtter med argumentet att man annars inte får ekonomi i projektet. Staden kräver alltså mer av den lilla byggemenskapen än av stora SKB, säger Maria Block.

HållKollBo har ändå inte gett upp hoppet. Nu söker byggemenskapen, i samarbete med bland andra Stockholms Stad, ett forskningsanslag från Vinnova för att kunna låta finansiella specialister förenkla processen för byggemenskaper i Sverige. 

– Nya, kreativa regelverk är nödvändiga om vi ska kunna utveckla nya bygg- och bogemenskaper, konstaterar Maria Block. 

Läs andra delen i artikelserien Stockholms växtvärk: Naturen bli grön kosmetika när Stockholm växer. 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.