Konstrecension: Högaktuell och rolig utställning på Artipelag om klimatet

”Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det.” Det klassiska citatet tillskrivs ofta Mark Twain, men lär först ha yttrats av hans vän och författarkollega Charles Dudley Warner i 1800-talets slut. I dag framstår det som ett profetiskt uttalande.

Människans påverkan på klimatet är vid det här laget väldokumenterad, med oanade långsiktiga konsekvenser. Men om den snabba tekniska utvecklingen bidragit till att sabba klimatet, borde vi väl också kunna använda den senaste teknologin till att vända processen och ställa saker till rätta igen?

Det är en tanke som löper som en röd tråd genom konstnärsduon Bigert & Bergströms produktion. Sedan 1980-talets slut har de skapat installationer, skulpturer, filmer och fotoverk som på olika sätt förhåller sig till den omgivande naturen och vår relation till den. Deras konstnärliga genombrott kom 1994 med ”Klimatkamrarna”, en grupp stora rumsinstallationer där besökarna själva fick uppleva extrema väderförhållanden – som hetta, kyla, fukt och vind.

Två av dessa har nu återuppförts i Artipelags stora retrospektiv över Bigert & Bergströms rika produktion. I det ena rummet kan man klättra upp på ett podium där starka vindar får håret att virvla och kläderna att fladdra, i det andra rummet tronar en skulptur av en rostig noshörning i naturlig storlek som pustar ut varm ånga.

Det är alltjämt två starka verk, som både visar naturens kraft och människans förmåga att tämja den. I sin konst förenar Bigert & Bergström en närmast pojkaktig konstnärlig nyfikenhet och experimentlusta med seriös vetenskaplig forskning och journalistiska metoder – på senare år har de gjort flera dokumentära konstfilmer om ämnen som dödsstraffet, hur man förlänger livet och, framför allt, klimatfrågan.

I utställningen visas ett av deras senaste filmverk, ”The weather war”. I filmen reser de båda konstnärerna bland annat till staden Joplin i Missouri, där en tornado för ett par år sedan dödade ett hundratal människor och jämnade tusentals hem med marken. Med sig på en släpvagn har de en ”tornadofångare” som de skapat med inspiration från en rysk forskare – om den fungerar förblir dock oklart.

Men det är inte det viktiga. I sina filmer påminner Bigert & Bergström en hel del om dokumentärfilmaren Michael Moore, som också använder det personliga mötet och den egna nyfikenheten som motor för ett berättande som kanske inte alltid är objektivt, men desto mer underhållande.

Ju mer ambitiösa, teknikberoende och grandiosa Bigert & Bergströms verk blir, desto bättre fungerar de. De stora skulpturerna och filmprojekten engagerar publiken och skapar en kroppslig medvetenhet om de enorma krafter som står på spel. Konsthallen Artipelag, på en udde på Värmdölandet strax söder om Stockholm, är dessutom en idealisk spelplats för deras konst – verken hamnar osökt i en dialog med naturen utanför de stora panoramafönstren.

De mindre, tvådimensionella verken är bokstavligen mer platta. Bigert & Bergströms fotoverk med geometriska former och väderkartor känns mest som eftergifter till en gallerimarknad som kräver verk som går att hänga på väggen.

Här finns också några skulpturer baserade på meteorologiska symboler som nyligen skapades för en husfasad på ett sjukhus i Paris. Som offentliga utsmyckningar gör de sitt jobb, men som fristående skulpturer är de ganska dekorativa och lättviktiga.

Detta är en högaktuell, rolig och bitvis interaktiv utställning som både kan fånga en ung publik och väcka det slumrande miljöengagemanget hos dem som blivit lite äldre. Även om Bigert & Bergströms konst präglas av en lustfylld nyfikenhet, så bottnar den alltid i de stora, existentiella frågorna – om vår egen, privata dödlighet, men också om hela planetens framtid.

Och oavsett om det hjälper eller inte, så måste vi nog fortsätta att tala om vädret.