Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

Konstvisning i kulturministerns tjänsterum

I kulturministerns tjänsterum har en sorts revolution ägt rum efter valet. Alice Bah Kuhnke bjuder på guidad tur.

Skillnaderna mellan den förra och den nuvarande kulturministerns genomförda politik är än så länge inte revolutionerande. Men på statsrådets tjänsterum har en annan sorts kulturrevolution ägt rum.

Kristallkronan och golvuret, bysten av Anna Maria Lenngren och målningarna av Arvid Fougstedt och Torsten Andersson har åkt ut. Den borgerligt murriga atmosfären är som bortblåst. Ljus och avskalad inredning. Vita väggar och svensk, samtida formgivning.

– Jag var inte missnöjd innan, men det är ändå en annan känsla nu. Varenda dag när jag kommer hit känner jag mig väldigt glad över mitt nya rum, säger kulturminister Alice Bah Kuhnke under en visning där DN bjudits in för att se den konst som traditionsenligt ställs ut i alla nya statsråds tjänsterum.

Omöjligt att missa är ett stort fotografi av Annika von Hausswolff som visar ryggtavlan på en kvinna sittande i en campingstol i mörk skogsmiljö. Enligt Alice Bah Kuhnke har bilden redan fungerat som en effektiv isbrytare under de möten som ägt rum i sittgruppen intill.

Oftast har statsråden egna åsikter om vilken konst som de ska vila ögonen på under sin mandatperiod; mellan regeringskansliet och förvaltarna av statens konstsamlingar finns ett generöst utrymme för dialog. Men Alice Bah Kuhnke ville inte ha några egna synpunkter på urvalet.

– Jag gav bara uppmaningen att konsten i mitt rum ska väcka känslor och att den ska bytas ut med ett ungefärligt intervall av sex månader. Jag tror att jag är relativt ensam om den förfrågan, och det beror på att det finns enormt mycket konst i Konstrådets samlingar och på våra museer som sällan ser dagens ljus. Då ser jag det som en avundsvärd och förbaskad plikt att synliggöra den konsten, säger hon.

Varför ville du inte välja själv?

– Jag talar ständigt om vikten av att hålla armslängds avstånd från kulturen. Konst som inte är fri är mer eller mindre meningslös. Och då måste jag också själv ständigt utsättas för och exponeras för konst på ett sätt som gör att mina egna fördomar och förespeglingar synliggörs. Och också vara modig, vilket jag tror är oerhört viktigt när vi pratar om konst och kultur.

Med på visningen är de representanter från Statens konstråd, Moderna museet och Nationalmuseum som har stått för urvalet. De berättar att urvalsprocessen tar lång tid och att de redan haft sina första möten om vilka nya verk som ska flytta in i kulturministerns rum om sex månader.

Från sitt ståbord blickar kultur- och demokratiministern numera ut över en väggbonad där konstnären Anders A har broderat i korsstygn: ”Visst behöver vi en kulturrevolution nu”.

Håller du med om budskapet?

– Det är klart att ordet kulturrevolution är laddat och starkt förknippat med Maos kulturrevolution. Det väcker samma stråk av känslor som när jag var i Kiev häromveckan och såg en utställning med namnet ”Hjältar?” och en stor staty av Stalin. Samtidigt kan jag efter åtta år av borgerlig kulturpolitik känna att en kraftig förändring av synen på vår kultur behövs. Att man kan investera i kultur, säger hon.

Broderi med extra kulturradikalism, målningar av en etnisk minoritet, kroppsproblematiserande fotografi, en kebabmetaforisk urna och teckningar av mångkulturell rotlöshet – att den rödgröna regeringens nya kulturminister även ansvarar för demokratifrågor verkar inte ha undgått förvaltarna av statens konstsamlingar.

Tycker du att urvalet av konst är politiskt korrekt?

– Jag hoppas inte det. Det här, säger Alice Bah Kuhnke och pekar på väggbonaden, är inte politiskt korrekt. Det var en person förra veckan som ifrågasatte om jag verkligen kunde ha den på rummet. Men då kände jag att jag är tillräckligt stark i min övertygelse om mänskliga rättigheter och demokrati för att klara det.

Alice Bah Kuhnke om konstverken:

”Here (neon pink)”, keramik av Veronica Brovall, Statens konstråd. Består av bokstäver som bildar ordet ”here” många gånger.

Alice Bah Kuhnke: ”Om det skulle börja brinna, Gud förbjude, skulle jag ta med mig den här. Just att det står här här här här överallt är betydelsefullt, jag tänker mycket på vikten av att reda ut här och nu. Jag tar inte på konstverken, men inför det här verket får jag en känsla av att vilja trassla upp allting. Samtidigt är det så här trasslig verkligheten är, det får man helt enkelt hacka i sig.”

”Visst behöver vi en kulturrevolution nu” (1987), korsstygnsbroderi av Anders A, Moderna museet.

Alice Bah Kuhnke: ”Broderade budskap är svåra att hantera, vilket jag tycker är härligt. Ofta står det meningslösheter på broderier, som ”hem ljuva hem” eller ”egen härd är guld värd”. Det här verket har redan väckt många reaktioner, någon undrade om jag verkligen kunde ha det på väggen. Det är klart jag kan.”



”Vid hängvaggan. Studie” och ”Två skidåkande samer. Studie” av Anna Nordlander, Nationalmuseum.

Alice Bah Kuhnke: ”Det är vackert, det är olja på duk. Det är lite romantiskt och impressionistiskt och hänger kanske inte ihop med de övriga konstverken. Men förutom att det är ett fantastiskt måleri så lyfts samisk kultur fram här, och för mig är det oerhört viktigt.”

”Varje rörelse bär på sin motsats” (2002), fotografi av Annika von Hausswolff.

Alice Bah Kuhnke: ”Den här bilden väcker otroligt mycket känslor. Människor har suttit här och tittat på den och till slut har jag kunnat säga att nu måste vi prata om vad som händer på den här bilden. Vart är hon på väg? En del har sagt att hon är på väg bort till en lek, andra att ett brott håller på att begås.”

”Kebaburna”, brunglaserad urna med lock av Jakob Robertson, Nationalmuseum.

Alice Bah Kuhnke: ”För mig har kebab inte längre något exotiskt drag, det är bara vanligt och svenskt. Däremot spelade de orientaliska urnorna en stor roll under 1600- och 1700-talets exotism och intresse för det främmande och de andra. Jag tycker det är spännande att sätta en vardaglighet som kebaben i formen av något som ska upphöja det exotiska.”



”La jardinera” och ”Smoke gets in your eyes”, teckningar av Valeria Montti Colque.

Alice Bah Kuhnke: ”Hon väcker frågor om kön och etnicitet, gränser, om nationer, liv och död och hur arv och traditioner går vidare. Som jag delvis kan känna igen mig i. Hur bär man med sig ett mångkulturellt arv och vilken roll spelar det för den jag är i dag och det vi gör tillsammans, när vi bygger vår samtid?”

Sverker Lenas

 


 

Kommentar. Bo Madestrand: Efter fyra år med fina verk kanske kulturministern hunnit bli konstintresserad


Foto: Paul Hansen

Man kan sannerligen inte klaga på urvalet. Det är en fin samling konstverk kulturminister Alice Bah Kuhnke nu kan vila ögonen på mellan alla sina möten. Från Annika von Hausswolffs foto av en blixtbelyst kvinna i en solstol och Jakob Robertssons kebaburna i brunt porslin till Anna Nordlanders historiska studier av skidåkande samer.

Och vilken radikal kulturminister skulle kunna stå emot Anders A:s korsstygnsbroderi med inskriptionen ”Visst behöver vi en kulturrevolution nu”?

Det är personer på Statens konstråd, Moderna museet och Nationalmuseum som har gjort urvalet ur statens konstsamlingar. Rejält politiskt korrekt, som förväntat, men också med fin spridning mellan genrer, material och genus, med tonvikt på den samtida konsten och konsthantverket.

Den enda fråga som dröjer sig kvar är denna: Varför har kulturministern inte själv valt verken? Jo, det förstås: Till skillnad från exempelvis Leif Pagrotsky, som var en flitig gäst på vernissager och utställningar, har Alice Bah Kuhnke inte direkt gjort sig känd som någon konstälskare.

Men det behöver hon faktiskt inte vara, så länge hon omger sig med bra rådgivare – och det visar den här samlingen att hon gör. Och vem vet, efter fyra års dagligt umgänge med de här fina verken kanske även kulturministern har hunnit bli konstintresserad.

Fakta.Konst på statliga myndigheter

  • Statliga myndigheter kan ansöka hos Statens konstråd om konstkollektioner för de gemensamma delarna av verksamheten – som entré, reception, bibliotek, konferensrum, matsal och servicekontor.
  • En konstkollektion kan innehålla måleri, skulptur, grafik, fotografi, konsthantverk och videokonstkonstverk. Den rymmer ofta både 1900-tals konst och samtidskonst. Konstrådet tillsätter en konstkonsult inom 6 – 8 veckor efter att ansökan har inkommit. Konstkonsult tar fram kollektionen i samråd med en arbetsgrupp hos myndigheten (som vanligtvis består 2 – 3 personer) med mandat att fatta beslut om urval och placering. Beroende på konstkollektionens omfattning är konsten i regel på plats efter 6 – 12 månader.
  • Kollektionen i kulturministerns rum består av depositioner från Nationalmuseum och Moderna Museet och verk ur Statens konstråds samling.
Rättelse 2015-05-08 09:32
Artikeln har tillfogats en rättelse.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.