Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Nu får de radikala kvinnorna revansch i konstvärlden

Agnes Cleve och Tora Vega Holmström var båda djärva modernister. DN:s Birgitta Rubin ser två favoriter, som efter mångårig marginalisering lyfts fram på museum.

Utställningar

”Agnes Cleve. Svensk ­modernist i världen”
Mjellby konstmuseum, Halmstad. Visas t o m 7/9.

”Tora Vega Holmström. Jag längtar överallt i världen”
Moderna museet, Malmö. Visas t o m 31/8.

På det ”glada 80-talet” blomstrade konstmarknaden och på auktionerna överraskade storartade verk av okända konstnärer, företrädesvis kvinnor. Parallellt med prisökningen tog en feministisk konsthistorieskrivning fart och museerna tvingades erkänna de mekanismer som orättfärdigt utdefinierat kvinnornas pionjärinsatser kring förra sekelskiftet.

Ett brutalt uppvaknande för många och även för mig – som ända sedan dess har tjatat om bortglömda kvinnor i allmänhet och de färgstarka modernisterna Agnes Cleve och Tora Vega Holmström i synnerhet.

Nu har jag blivit bönhörd. För båda dessa förbisedda konstnärer har i sommar begåvats med fylliga och fina museiretrospektiver, som förhoppningsvis en gång för alla skriver in dem i svensk konsthistoria.

När mina favoriter nu äntligen fått stora separatutställningar bär det mig emot att skriva ihop dem – samtidigt som dessa jämnåriga konstnärer har så stora likheter att det är naturligt med jämförelser. Vilket i sin tur tydliggör skillnader.

Agnes Cleve (1876–1951) och Tora Vega Holmström (1880–1967) var båda starka, självständiga personligheter, uppfostrade i progressiva intellektuella och kulturella miljöer i Uppsala respektive Lund. Båda utbildade sig på Valand i Göteborg, med neoimpressionisten Carl Wilhelmson som lärare. Båda utmärkte sig tidigt som modernister och mötte kubism, expressionism, futurism och orfism i Paris i 1900-talets början. Samtidigt hade båda täta kontakter med det tyska avantgardet.

Cleve och Holmström smälte samman tidens radikala konstströmningar till högst personliga syntester. Båda var dessutom livet igenom yrkesverksamma konstnärer och rastlösa resenärer, som ingick i kontinentala nätverk med kvinnokamp på agendan. De gjorde också okonventionella livsval privat och bröt med rådande normer – men med avgörande skillnader.

Cleve gifte sig ung, fick två barn, hade en affär med den tio år äldre Wilhelmson, skilde sig, gifte om sig med den 13 år yngre John Jon-And och fick sitt tredje barn vid närmare 40. Tora Vega Holmström valde bort äktenskapet för att aldrig bli beroende av en man och hade inga barn.

För Cleves del innebar familjebildningen och skilsmässotumultet långa studieuppehåll. Så trots att hon var inskriven vid Valand samtidigt som Holmström finns inga bevis för att de var vänner, även om de senare deltog gemensamt i minst en grupputställning.

Cleve tog igen de förlorade åren i början av karriären i ett för tiden ovanligt jämställt förhållande med Jon-And, där de turades om att arbeta och ta hand om barn. Ända hamnade hon successivt i skuggan av maken, som blev känd som karikatyrtecknare och scenograf. Av den manliga kritikerkåren fick både hon och Tora Vega Holmström pisk för att de var ”manhaftiga” och förnekade sitt kön genom ett ”brutalt” färg- och formspråk. Vilket dessutom kopplades mer till en tyskt kraftfull än franskt förfinad stil, som recensenterna föredrog.

Det har också legat Agnes Cleve i fatet att det saknats en biografi över hennes liv och verk.

Där gör nu Mjellby konstmuseum och intendenten Annelie Tuveros en betydande insats. Inte minst genom att bringa ordning i kronologin, med alla resor, utställningar och kreativa kontakter med berömda konstnärer som paret Gabriele Münter–Vasilij Kandinsky. Många av Cleves verk saknar datering och det vimlar av fel i tidigare kataloger – jag vet, jag slet mitt hår i researchen för en stor artikel på 90-talet.

En annan svårighet är att så få av hennes verk finns i offentliga samlingar, samtidigt som en allt högre värdering har fört med sig många privata ägarbyten och komplicerat inlånen. Jag som har sett en rad helt otroliga Clevemålningar på auktion blir därför lite besviken över att några tidiga nyckelverk saknas här. Däribland de dynamiska vyerna över S:t Eriksbron, med bolmade fabriker och ljusstrålande gatlyktor.

Men Mjellby konstmuseums cirka 100 verk räcker mer än väl för att visa vilken enastående konstnär Agnes Cleve var. Särskilt beundrar jag hennes djärva formspråk och koloristiska tonsäkerhet.

I utställningens början hänger hennes utsökta kubistiska aktstudier från 1914, då hon och Jon-And studerade för Henri Le Fauconnier i Paris. De går i en dämpad blågrönbeigerosa kolorit och samma färgskala, men i ljusare ädelstenstoner, syns i blickfånget ”Kvinna på klippa” från 1915.

Cleves färgtemperatur går stadigt upp på 10-talet, liksom farten i kompositionerna. En resa till New York 1916 utlöser rena tornadon, se ”Brand i New York”. Från denna resa finns också fantastiska fotografier: skyskrapor, bilar, broar, kranar, tvättlinor fångade i branta perspektiv.

I foton av Jon-And framträder även en självmedveten, chic kvinna. Men det pulserande storstadslivet hade sin motpol i långa perioder i familjens stuga i Bohuslän, där Cleve målade åtskilliga landskap. Hon blev också en uppskattad porträttör och i de sista rummen finns även några uppseendeväckande fabriksmiljöer och stilleben.

Ändå kan man inte blunda för att Cleve blev mer konventionell på gamla dar och stilen stundtals nära kitsch.

I katalogen analyserar Andrea Kollnitz dåtidens genusspecifika retorik i konstkritiken. Den marginaliserade på olika sätt kvinnor och fråntog Agnes Cleve legitimiteten som nyskapande konstnär. Här finns också en lång, oredigerad text om Cleve och Jon-And av hennes nyligen avlidne systerson Teddy Brunius. Den borde aldrig ha tryckts i detta skick, främst för att den till minst 80 procent handlar om Jon-And. I bästa fall kan den tjäna som en perfekt illustration till förminskandet av kvinnor.

Tora Vega Holmström har på senare år blivit mer uppmärksammad än Cleve, kanske för att hon slapp att jämföras med en make och säkert för att hon redan 1981 fick en omfattande biografi, nu i nytryck. Författare är konstvetaren Birgit Rausing som också lyft fram tre andra kvinnor i Holmströms skånska nätverk. Rausings grundforskning och tidigare utställningsinitiativ kan Moderna museet i Malmö därför luta sig emot.

I museets väldiga turbinhall framgår det tydligare än någonsin att Tora Vega Holmström var en makalös kolorist, vilket förstärks av färgade fondväggar som lyfter fram olika toner i hennes vågade palett. Trist därför att man inte producerat en katalog, särskilt som Rausings bok har få illustrationer i färg och Adolf Hölzels färglära var så viktig för Holmström.

Det som också slår mig här, i relation till Cleve, är att kosmopoliten Holmström verkade dras till storstäder mindre för dess modernitet än dess multikulturella miljöer och människor. Hon deltog på Baltiska utställningen i Malmö 1914 med den mosaikartade ”Främlingar”, där kvinnan är en italiensk migrant. Här finns förstås också ”Ryttaren” från 1921, vars stiliga förebild skadades i första världskriget.

Livet igenom var Tora Vega Holmström engagerad i flyktingar, krigsoffer och fattiga människor. En älsklingsmodell var Cathérine, åttabarnsmor i Marseilles slum. Men broderns svärmor Cilia återkom också i allt häftigare färgställningar.

Det jag älskar mest i Holmströms produktion är backlandskapen från Kåseberga, där kompositionerna blev djärvare för varje år, till slut nästan abstrakta. Här finns bara en handfull sådana, och endast några få färg- och formexperiment i pastell.

Balansen mellan olika motivkretsar är det enda jag kan klaga på, med slagsida åt porträtt- och figurstudier. Men det anmärkningar i marginalen. Ta nu chansen att se Agnes Cleve och Tora Vega Holmström i helfigur denna sommar!

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.