Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

På jakt efter det icke-perfekta

Hängning pågår. Den världsberömde fotografen Anton Corbijn visar porträttsamlingen ”Inwards and onwards” på Fotografiska i Stockholm 14 januari–15 april. I går handtextade han egenhändigt entréväggens utställningstext på både svenska och ­engelska, ett krävande arbete för hans långa rygg.
Hängning pågår. Den världsberömde fotografen Anton Corbijn visar porträttsamlingen ”Inwards and onwards” på Fotografiska i Stockholm 14 januari–15 april. I går handtextade han egenhändigt entréväggens utställningstext på både svenska och ­engelska, ett krävande arbete för hans långa rygg. Foto: Paul Hansen
Den världsberömde fotografen Anton Corbijn angör Stockholm. Hans nya utställning på Fotografiska rymmer både politiker som Al Gore och Nelson Mandela, popikoner som PJ Harvey och Iggy Pop, jämte en rad av hans favoritmålare.

Lång som ett ösregn, klädd i G-Star Raw-kläder – som han gör reklambilder åt – och lågmäld. Anton Corbijn äter sin lunchtorsk med blicken fäst i det gråa diset över Saltsjön. Han känner sig hemma i Sverige, försäkrar han.

”Estetiken här påminner om Holland.”

– Och arbetsmoralen. Den präglar allt jag gör, det man gör ska ha en mening framför allt, inte nödvändigtvis vara kul. Det där sitter djupt i mig, jag växte upp i ett mycket kristet hem.

Utställningen ”Inward and onward” som öppnar på Fotografiska i morgon visar huvudsakligen bilder som han tagit de senaste tio åren plus några från 1990-talet som han aldrig hittat ett sammanhang för tidigare, däribland bilden på en åldrad Mick Jagger utklädd till förnäm dam iförd örhängen.

– Runt 2002 var jag osäker på i vilken riktning jag skulle gå som fotograf, men jag fortsatte ändå att plåta och insåg att just det här var min inriktning. Back to basics, bara jag och min analoga kamera i möten med folk som är inspirerande.

Denna Corbijn-samling rymmer – som hans utställningar alltid gör – världskända ansikten på popstjärnor, politiker och modeikoner, men också ett oväntat stort antal konstnärsporträtt.

Han är inte fullt lika intresserad av popmusiker som förr.

– Att fotografera målande konstnärer är som att befinna sig i en annan värld än den som musiker finns i. De säljer sina verk, inte en image - fast det finns undantag som Jeff Koons eller Damien Hirst. Bland musiker är däremot imagen en väldigt stor del av vad de skapar. Dessutom är konstnärerna mycket mer anonyma, jag gillar det, men därför är det också mycket svårare att få fotografera dem. Ibland kan det ta år.

Du har förblivit den gammaldags filmen trogen, när nästa alla dina kolleger bytt till digital teknik.

– Jo, jag gillar kornigheten i den och att man inte direkt vet vad man fångat med kameran. Spänningen. När jag började fotografera var en del av äventyret att man åkte någonstans för att ta bilder och aldrig visste vad man hade med sig hem. Med digitala kameror försöker man eliminera alla misstag, man tittar direkt på resultatet och gör om direkt, men jag gillar misstag. De mänskliga tillkortakommandena gör bilder mer mänskliga och därför talar de starkare till betraktaren.

Ämnet engagerar honom.

– Sådana här teknikskiften, som från analogt fotograferande till digitalt, leder samtidigt alltid till att det kommer fram en massa nya bra idéer. Folk som fattar hur man kan använda den till något som inte gjorts förr. Som konstnären David Hockney som gjorde collage av polaroidbilder på 1970-talet och nu gör målningar på sin Ipad.

Anton Corbijn gör alltid ett nummer av sin bristande teknik. Han försäkrar att om någon bad honom ta en ”riktig bild” så skulle han inte vara kapabel. Han antyder också att hans syn inte längre är vad den en gång var. Sina fotosessioner planerar han vidare sällan i förväg, utan letar efter bakgrunder och accessoarer på plats. Han tror inte bara på värdet av de mänskliga misstagen utan förlitar sig också på improvisation.

Vad är du bäst på som fotograf?

– (Lång tystnad) Hmm, kanske att jag arbetar väldigt fokuserat. Och kompositionen i bilderna, den biten är lätt för mig, jag försöker till och med undvika att tänka på den. Dessutom lyckas jag faktiskt alltid ta en bild som jag gillar när jag fotograferar någon. Det är förstås en tillgång. Det jag saknar mest är teknisk talang – fast jag har ju också undvikit sådan kunskap. Jag gör ständigt en massa misstag när jag plåtar. Jag rör mig i ett vagt bildland som jag behärskar precis tillräckligt bra för att klara av mitt jobb.

Anton Corbijn blir regelbundet tillfrågad om att porträttera globala berömdheter mot betalning, men söker också upp de som han är intresserad av om de så bor på Trinidad, han letar efter ”rätt människor” att placera i hans kamerasökare.

Vad utmärker dessa människor?

– Deras verk, musiken, konsten. Det börjar alltid med att jag blir nyfiken, rörd eller tagen av någons arbete. Deras framgångar är inte något avgörande för mig. Jag plåtar inte Paris Hilton, det är inte kändisstatusen som intresserar mig utan den kreativa kraften hos människor, men ibland går de förstås hand i hand.

Är du inte rädd att personen du söker upp inte ska motsvara kraften eller utstrålningen i deras konst?

– Det händer ibland, mina fotografier är ju mycket intressantare än jag är till exempel (skratt). Men det är okej, de här människornas plattform är vad de skapar. Det där handlar om att man lätt har orealistiska förväntningar på kreativa människor. Jag har ofta haft det och efteråt är det förstås inte samma sak att lyssna på deras musik eller se deras konst.

I år ger Corbijn ut en gemensam fotobok med Tom Waits, en av de artister som han haft längst samarbete med jämte U2 och Depeche Mode.

Vad gör du närmast utöver detta? Blir det fler långfilmer – efter Joy Division-porträttet ”Control” (2007) och George Clooney-filmen ”The american” (2010)?

– I september påbörjar jag inspelningen av en film som bygger på en av John le Carrés sista böcker ”A most wanted man”, vi ska filma i Hamburg, den utspelar sig i modern tid, post-9/11. Det känns bra att kunna balansera filminspelningar med att jobba själv. Utställningens namn ”Inwards and onwards” syftar på det: Som stillbildsfotograf träffar jag en massa fantastiska människor, jobbar ihop, fylls av intryck som berikar mitt liv och går vidare. Jag vill fortsätta att jobba så, men också med kommersiella saker och film som man kan leva på.

När vi nyss gick igenom utställningsrummen och kollade på hängningen av dessa 38 bilder, kunde du då se något som förenar dina bilder? Finns det något tema som du ständigt återvänder till?

– Evigheten och sårbarheten, det icke-perfekta. Den mänskliga naturen, antar jag - och alltid med ett fokus på de människor som inspirerar mig.

Anton Corbijn är född 1955 i holländska

Anton Corbijn är född 1955 i holländska Strijen, bor i Haag.

Han använder analoga Leica- och Hasselbladkameror.

Har tagit omslagsbilder för ett hundratal skivomslag, filmat runt 80 videor för band som U2, Nirvana och Depeche Mode, gillar Lars von Trier, Tomas Alfredsons le Carré-filmatisering ”Tinker, Tailor, Soldier, Spy” respektive ”Låt den rätte komma in”, de belgiska modedesignerna Martin Margiela och Walter Van Beirendonck och lyssnar just nu på Midlake, Paul Simon, Patti Smith och Arcade Fire.

Hans 31-kilos-fotografier transporteras i väldiga flightcase av det slag som rockband använder.

Corbijn har jobbat med gräddan av popvärlden, men bara bett om autografer fyra gånger i sitt liv: ”Jag fick en av Johnny Cash, en av killarna i Bee Gees, hela Rolling Stones signerade en bok om dem som jag tog med mig en gång och så fick jag en av Richard Avedon, fotografen, fast den hade min assistent bett mig om.”

Han har fotograferat Bob Dylan en enda gång, på en parkeringsplats klockan två på natten: ”Han sade ’vi tar bara en bild och fler senare’ - jag väntar fortfarande på besked om när det ska ske (skratt)”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.