Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

Rembrandt lyckades alltid experimentera

Den unika utställningen med Rembrandts sena, nyskapande verk har nu öppnat i ­Amsterdam. Margaretha Rossholm Lagerlöf jämför två väsensskilda mästerverk av guldåldermålaren från samma år.

Det är som att bevittna ett kreativt crescendo, inifrån. I Rembrandts sena verk, från 1660-talet, tycks gestaltningen pågå fort­farande, under omprövning. Utställningen ”Late Rembrandt”, som gått vidare från London till Amsterdam, ger häpnadsväckande möjligheter att iaktta och jämföra metoder och stilar, kanske förstå hur han gjorde och tolkade verkligheten i bild.

Rembrandts måleri spänner ­mellan skuggrik bildillusion och ­fysisk materia, med varierande tjocklek på rörelsespåren i färgen. Man kan till exempel se hur en spets på en manschett är utlagd med färg som om den ersatte tyget mera än avbildade det. Bleka ådror på en gammal kvinnas hand är skildrade genom färgsubstans som följer formen av ådror med en tunn hinna ”hud” överst. Detta återskapande av motivet med färg är ett slags ­ytterlighet. Å andra sidan kan man se hur han målade med råa penseldrag. Sådana färgfläckar väcker en känsla av att man ser något som ändras så snabbt att bara ett kort spår kan iakttas.

På en konferens i London nyligen diskuterades Rembrandts experimentella teknik och där demonstrerade den åldrande Ernst van de Wetering (länge den starkaste viljan i det fruktade Rembrandt Research Project, som sållade agnar från vete på världens museer) varför några målningar han avfärdat som ”elevarbeten” åter måste räknas som ­autentiska verk av Rembrandt.

Det har länge varit känt att Rembrandt arbetade med flera stilarter samtidigt (ibland inom en och ­samma bild). De utställda verken ger nu rikare tillfällen än ­någonsin att iaktta hur stilvariationerna ­kommer i spel på de mest oväntade sätt.

Jag besöker utställningen till­sammans med Görel Cavalli-Björkman (som länge ansvarade för Nationalmuseums holländska och flamländska måleri). Tillsammans arbetar vi med en studie om ”Batavernas trohetsed till Claudius Civilis”, en väldig målning utlånad från Konstakademien i Stockholm och vars framtid nu diskuteras (se artikel här­intill).

Det slår mig att en stilistiskt och tekniskt mycket annorlunda målning är från samma år som ”Claudius Civilis”, 1662. Det är den storslagna ”Klädesvävarskråets före­ståndare” (på holländska ”De Staalmeesters”).

Båda målningarna var prestige­fyllda beställningar och komplicerade verk. Trots sin berömmelse fick Rembrandt tävla om marknad. Ett nytt mode på 1660-talet med smak för kalla och starka färgklanger stämde inte alls med hans uttryck. ”Claudius Civilis” refuserades också av rådsherrarna i Amsterdam. Rembrandt fick ta ner den enorma duken, som han måste ­skära ned och omarbeta för sig själv.

Bilden var för grotesk, på sina ställen summariskt målad, och ­visade ingen heroism i förhållande till det nationella program man hade beställt för det nya rådhuset, med scener ur landets historia – alla med en yttersta syftning på den holländska revolten mot Spanien. I Rembrandts målning ter sig de församlade ”bataverna” (en holländsk folkstam under romartiden) antingen spröda och skröpliga eller oformliga på olika sätt. Den enögde hövdingen tornar upp sig över männen som visuellt bildar en flackande ljusvåg. Hövdingen ger intryck av orörlig tyngd och storlek mera än kraft. En grinande gubbe koncentrerar sig lystet på vinbägaren, vid kortändan av bordet där eden svärs. De skarpa svärden är ritens verktyg, men erinrar också om den väntande striden. Vem av de församlade ska orka svinga något vapen i den striden?

Målningen av klädesvävarskråets ledare är helt annorlunda, med en behärskad virtuos verklighetsskildring i en enhetlig stil. Rembrandt hade framgång med porträtt av styrande grupper som gillen, skrån och kompanier, en holländsk specialitet. Under 1600-talet sysslade många konstnärer med ”själens uttryck” och Rembrandt tar även tillfället i akt att utforska mänskliga karaktärer sedda genom minspel och attityder.

Grupporträttet framställer fem styresmän och en betjänt bakom dem (de stora svarta hattarna identifierar huvudpersonerna). Klädesvävarskråets styresmän och deras tjänare framstår i målningen som om de avbrutits i en handling eller situation. De ses rikta sina blickar snett nedåt, mot den vänstra sidan av bilden, ut ur bilden. (Figurernas blickriktningar tycks sväva mellan ett möjligt intryck av ögonkontakt och en blick som undviker och ser neråt – ungefär som hos nyhetsuppläsare i tv nu för tiden).

Det som tycks ha fångat de grupperade männens uppmärksamhet är alltså inte skildrat, utan placerat intill betraktaren. Männen i bilden ses något nedifrån, de är för­samlade vid ett bord med en praktfull röd matta. Den hejdade rörelsen och det förändrade intresset uttrycks starkast i en halvstående man som stöder sig på stolens armstöd och på en bok som varit uppslagen och som han markerar med pekfingret inklämt bland sidorna i den till­slutna volymen.

Rembrandt skildrar sex män som plötsligt fångas av något oväntat och okänt, mitt i en akt av ämbetsutövning. Bildkoden är avläsbar som uttryck för fördelad och förhandlad maktposition i ett starkt samhälle utan envälde.

Jag inser att jag betraktar männen just i det mycket korta ögonblick då de inte styr sina utseenden efter sociala roller. De är ertappade, i oplanerad överraskning – ett vagt omedelbart avståndstagande, ett oavvisligt intresse blandat med visst obehag hos någon och med början av ett leende hos en annan, en störning som förändrar dem, kortvarigt eller för alltid.

I ”Claudius Civilis” har Rembrandt bokstavligen klättrat ned från stegen med sin beskurna målning som ännu är i ett tillstånd av visst kaos. Den är påbörjad på nytt, den väldiga visuella rymden i målningen håller på att bli en trång interiör med oklara storleksförhållanden. Han verkar föreställa sig en ”antik” värld som inte har något gemensamt med den vanliga klassicismen. I denna okända forntid finns en konkret vilja till enhet med osäkra villkor, hotad redan från början genom begär och svaghet (just så som Tacitus skildrat dem i den litterära källan för motivet).

”Claudius Civilis” var ett mycket djärvt försök att skildra hur en enhet är byggd på individer, som kan förenas genom handling i ett sammanhang som är hotat från första början. Inför klädesvävarskråets styrelse visste Rembrandt bättre hur han skulle tillmötesgå beställarnas behov av uttryck för högtidlig enhet mellan de styrande. Deras förmåga att styra är inte ifrågasatt i den täta gruppen av väl­utbildade experter i svarta hattar. Ändå ­lyckas han experimentera och bokstavligen utsätta sina beställare för det oväntade.

Unik chans att se Rembrandts sena verk.

När Rembrandts monumentalmålning ”Batavernas trohetsed till Claudius Civilis” lämnade Nationalmuseum på grund av renoveringen beviljade Konstakademien ett utlån till Rijksmuseum, i samband med jubileet av det svensk-holländska vänskapstraktatet 1614.

I höstas gick målningen till London och utställningen ”Rembrandt. The late works”, med drygt 30 målningar, 20 teckningar och 30 grafiska blad.

Samma utställning kallad ”Late Rembrandt”, med ytterligare fyra målningar, har nyss öppnat på Rijksmuseum i Amsterdam och visas tom 17/5. Aldrig förr har så många sena mästerverk av Rembrandt visats tillsammans. Rijksmuseum har även en virtuell multimediatur genom ”Late Rembrandt” och arrangerar vandringar genom Amsterdam till platser där Rembrandt bodde och arbetade.

På kontinenten visar ”Exhibition on screen” utställningen på bio, men först till hösten i Sverige.

Parallellt med Rijksmuseums utställning visar museet i konstnärens hus i Amsterdam ”Rembrandts sena elever. Arbeta för ett geni”.

”Projektrum Rembrandt” på Konstakademien i Stockholm håller öppet under hela våren, med syfte att informera och diskutera en framtida placering av ”Batavernas trohetsed till Claudius Civilis”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.