Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

Monumentet över offren i Paris-attackerna väcker ursinne

Sara Meidell kommenterar planerna på Jeff Koons 35 ton tunga och tio meter höga monument i Paris.

Snön faller rikligt samtidigt som jag landar i Paris och mitt helgbesök inleds i det lekfulla undantagstillstånd som dylika naturfenomen ofta framkallar i storstäder. 

Snöbollar flyger och Parisbor mobilfotar sina tillfälligt Disneyfierade monument över historiens stora män – för en stund charmigt löjeväckande i mössor av snö, innan smuts och slask åter stramar upp kulturstadens anletsdrag.

Lustigt charmig kan man möjligen också kalla Jeff Koons "Bouquet of Tulips", men i motsats till smältande snö ett objekt på väg att materialiseras, i en ateljé i Tyskland, och långt ifrån något som det skrattas åt i den franska huvudstaden.  

35 ton tungt och dryga 10 meter högt, har minnesmonumentet över offren i Paris-attackerna i november 2015 i stället väckt ursinnig debatt. I ett öppet brev gick tungviktare som Christian Boltanski, Olivier Assayas och den tidigare kulturministern Frédéric Mitterrand nyligen ut i skarp kritik mot både konstverkets estetik, finansiering och placering. 

Cynisk produktplacering, anser man om verket, en gåva som i själva verket bekostas av ett tiotal franska mecenater – ett verk som därtill rundar den önskvärda ordningen med öppen tävling om offentliga minnesmärken.

Minnesmonument över nyligen genomlidna nationella trauman testar i dubbel mening den offentliga konstens gränser och utgör ofta goda analysunderlag gällande tolerans, makt och hierarkier i konsten. Jonas Dahlbergs stoppade Utøya-monument tecknar exempelvis en beklämmande statlig uppgivenhet inför tron på konstens kraft att läka, medan Koons tulpanbukett å sin sida visar på en statlig underkastelse inför den kommersiella konstvärldens mest vulgära dimensioner.

Tydligare, tänker jag, stående i snöslasket på Tokyo Square där skulpturen ska installeras, kan knappast ett verk skriva in sig i en historia av manliga monument, sanktionerat av en lika manligt kodad ekonomisk och politisk makt. 

Konstnären ger sig själv i present till en stad, där själva marken måste förstärkas för att bära tyngden. Med försåtlig aggressivitet skriver han in sig i ett kollektivt minne.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.