Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Konst

Svenska skulpturer görs bäst i Thailand

Varje månad kommer containerfartyg från Bangkok lastade med stora skulpturer till svenska gallerier, museer och offentliga platser. Konstnärer från Sverige och många andra länder drar nytta av hantverkskunnandet på thailändska gjuterier.

Gjutare i Thailand är vana vid att kunderna beställer Buddastatyer. Tack vare den långa traditionen att gjuta enorma gudabilder i brons har de utvecklat en hantverksskicklighet som konstnärer över hela världen har börjat utnyttja. Maria Miesenberger, Peter Frie, Fredrik Wretman, Charlotte Gyllenhammar, Tony Cragg, Lena Cronqvist, Dan Wolgers och Ernst Billgren är några av de konstnärer som söker sig till svenskarnas semesterparadis främst för konstens skull.

Dan Wolgers göt sin första skulptur i brons i Thailand, vilket resulterade i en 2,75 meter hög avbildning av hans egen skalle som sedan 2008 kan beskådas på Stadsgårdskajen utanför Fotografiska i Stockholm.

För ett par år sedan invigdes fontänskulpturen ”Mother” i Hyllie i  Malmö, ett kvinnoansikte med en diameter på 26 meter. För att gjuta den tio ton tunga bronsskulpturen tog konstnären Charlotte Gyllenhammar hjälp av thailändska gjutare.

En av de första svenska konstnärerna att söka sig till Thailand var Maria Miesenberger, som jobbat med olika gjuterier i Thailand sedan sekelskiftet. Anledningen till att hon först sökte sig dit var en beställning på en stor skulptur till Telenors huvudkontor i Oslo. Eftersom det inte fanns någon i Sverige som ville göra skulpturen var det först tänkt att hon skulle gjuta den i Kina.

– Men i Kina var svårt att hitta det tekniska kunnande som krävdes. Tack vare Thailands tradition att gjuta Buddastatyer har de utvecklat en teknik för att gjuta storskaligt med detaljerade ytor. Det passade mig ypperligt eftersom jag jobbade med ett ingraverat mönster på den här sju och en halv meter höga skulpturen, säger Maria Miesenberger på telefon från Norrköping, där hon just nu arbetar med ett annat skulpturprojekt som delvis befinner sig på containerfartyg mellan Bangkok och Göteborg.

Det är inte bara svenska konstnärer som gjuter i Thailand. Maria Miesenbergers nuvarande gjuteri i Sai Noi Nonthaburi, där också Millesgården gör sina små replikaskulpturer, har kunder från bland annat USA, England, Nya Zeeland och Australien. Även om lönenivåerna är lägre i Thailand än i väst är det inte säkert att konstnärens slutkostnad blir lägre. Många vill vara med och påverka gjutprocessen, som kan ta fyra till fem månader.

– Respekten för originalet kan vara väldigt olika från gjutare till gjutare. Jag är otroligt petig och har deviserna ”you only get what you inspect” och ”good is not good enough, it has to be perfect”. Det är jättejobbigt för alla som arbetar med mig. Det resulterar också i  att jag har en väldigt hög närvaro på plats i gjuteriet för att se till att det blir som jag vill. Och det kostar mycket att resa fram och tillbaka, säger Maria Miesenberger.

Mötet mellan den religiösa gjuttraditionen i Thailand och den konceptuellt orienterade konsten i väst kan ibland orsaka kulturkrockar. På sitt förra gjuteri, där även Lena Cronqvist var kund, berättar Maria Miesenberger att hon ofta fick frågan: ”Men varför? Varför vill du göra det här?” Hennes skulptur ”En halv ängel” till Telenor i Oslo föreställer en femårig flicka som putar med magen, flexar med knäna och står i en vridning så att skulpturen ska fungera i 360 grader.

– Gjutarna tyckte att jag var en klåpare till konstnär som gjorde klumpiga former och inte kunde få till anatomin. Så de gjorde om flickan till en gående Budda, som tar ett steg framåt och ser så där värdigt framåtskridande ut. Vi fick jobba om allt från början.

Efter ett nytt generationsskifte övergick familjegjuteriet till att enbart gjuta Buddastatyer igen, varefter Maria Miesenberger och Lena Cronqvist fick se sig om efter en annan verkstad. På det nuvarande familjegjuteriet är samarbetet enklare, särskilt efter att hon kunnat visa miljöbilder på sina skulpturer så att gjutarna fått en känsla för hur skulpturerna används.

En bidragande orsak till att många svenska konstnärer börjat gjuta i Thailand har varit att en av Sveriges främsta gjutare Ulf Ferrius, som tidigare drev ett klockgjuteri i Skåne, flyttade sin verksamhet till Thailand. En av de som gjuter på hans nya gjuteri i Prachin Buri utanför Bangkok är Peter Frie, som tack vare gjuterimöjligheterna i Thailand vågade ta steget att utveckla sitt måleri till skulptur. Det har fått träden i hans målningar att vandra ut ur bilderna och bli tredimensionella.

– Jag hade nog inte gjort skulptur annars. Gjutarna i Thailand har en väldigt fin kunskap om arbetet och ett oändligt tålamod som är fantastiskt bra för mig som är nybörjare inom skulptur. Jag gör allting på plats. Jag kan hitta på nya saker under processen och göra ändringar in i det sista. Det är ett väldigt lekfullt och inspirerande sätt att arbeta, säger han.

Medan Maria Miesenberger åker raka vägen fram och tillbaka mellan flygplatsen och gjuteriet – ”det ligger mitt på ett risfält och är lika glamouröst som ett industriområde i Länna” – brukar Peter Frie passa på att stanna kvar i samband med resorna.

– Jag är där minst åtta, tio gånger per år, och förra året var det ännu mer. Jag kanske är på gjuteriet någon vecka, sedan tar jag en paus för att åka och måla någonstans och kommer tillbaka till gjuteriet efter ytterligare någon vecka. Jag tillbringar många månader om året i Thailand, säger han.

Senaste året har han gjort ett tjugotal skulpturer på gjuteriet i Prachin Buri och just nu är ett nästan två ton tungt träd på väg i container till Sverige. Peter Frie har en pågående utställning på Öland och en kommande i Östra Karup utanför Båstad, där det stora trädet ska visas.

En containertransport mellan Thailand och Sverige tar normalt 6-8 veckor. Maria Miesenberger väntar just nu på tre stora nallar i rostfritt stål som ska avtäckas i samband med att Norrköpings konstmuseum firar ett 70-årsjubileum i september. Arbetstiteln på skulpturprojektet är ”Reflexion on the presence of time”.

– Det handlar om nallen som trygghets- eller övergångsobjekt, något man håller sig i som barn och som vuxna byter ut mot något annat trygghetsobjekt, som kanske är en mobilnalle. Sedan är skulpturerna också gjorda som ett ansikte som går att spegla sig i, en skrattspegel där man ser sig själv förvrängd i de konvexa och konkava ytorna. Det blir ett slags memento mori, en skalle där man kan se sitt eget liv och sin egen tid och kanske le lite åt att vår stund på jorden är väldigt kort.

Aktuella thailändsk-svenska skulpturprojekt.

Tony Cragg. Fem monumentalskulpturer visas till den 28 oktober vid vattnet nedanför Rosendals slott och längs strandpromenaden nedanför Tekniska och Etnografiska museet i Stockholm. Ett av verken, ”Points of view”, är en 6,5 meter hög skulptur i rostfritt stål.

Maria Miesenberger. Tre silverblanka nallar i rostfritt stål avtäcks den 23 september i Norrköping. Större utställning på Läckö slott, Lidköping till den 28 augusti. ”Change of direction”, en 12 meter hög skulpturinstallation utanför centralstationen i Oslo, visas till 3 oktober. Deltar också med verk i Pilane på Tjörn och i  Konsthallen Hishults skulpturpark.

Peter Frie. Ställer ut träd och skogslandskap i brons: ”Träden är mina porträtt, det enda mänskliga i min konst har faktiskt varit mina träd.” Utställning på Solliden på Öland pågår. Den 14 juli invigs en annan utställning i Östra Karup utanför Båstad.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.