Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Konst

Konstutsällning – Tonårsflickor i kamerans grepp

Julia Peirone har länge fokuserat på tonårsflickors utsatthet och vuxenblivande. Hennes stora utställning på Göteborgs konstmuseum slungar Karin Faxén bakåt i tiden.

Utsällning

"Girls, girls, girls"

Julia Peirone

Göteborgs konstmuseum. Visas tom 18/3, därefter till Kalmar Konstmuseum

De grejar med håret. Fixar med sminket. Har på tok för mycket läppglans och ögonskugga.

Julia Peirone har i ett decennium arbetat med fotografiska porträtt av tonårsflickor. Bilderna är vid det här laget internationellt välkända och närmast ikoniska. Hennes första stora musei-utställning visas nu på Göteborgs konstmuseum.

På de stora färgfotografierna poserar flickorna tydligt och medvetet. De anpassar sig ibland så till den grad efter bilden och formen att de tycks vara på väg att försvinna ut ur den: i sviten ”Black Blondes” flyter ett blont hår in eller ut ur en becksvart bakgrund. En vit arm skymtar, av en händelse eller som en rest av en hel människa. Och ett rep. Det är allt.

I Peirones senaste svit ”Diamonds dancing” formas eller formar sig modellerna nästan våldsamt efter bildkompositionens alla klassiska regler om harmoni och skönhet i smickrande ljussättning. De verkar rent av förlora medvetandet i sin ambition att underkasta sig kameran, de viker sig dubbla, ligger utslagna på golv och sitter hopsjunkna i extrema poser.

Och i serien ”More than violet” har flickorna fångats precis när de blundar. Peirone fotograferar ofta sina modeller i de flyktiga ögonblick då de tappar kontrollen över sig själva. De gäspar, ramlar och dagdrömmer. Flickorna befinner sig då i bilden men är på ett annat plan någon helt annanstans.

Som betraktare får man en -åtkomst till det som för en tonåring är det mest förbjudna; att inte bli perfekt på bild i dessa tider av Insta-gram och Musical.ly.

På utställningen finns också porträtt av detaljer ur tonåringens arsenal av verktyg för att upprätthålla ytan. Inramade abstrakta landskap skapade av ögonskugga i diverse nyanser bär titlar som ”Infinite: Coral” och ”Infinite: Baby Blue”.  Och sviten ”Cherry, Honey, Sugar...” består av bilder av ensamma hårsnoddar med avslitna hårtussar.

Hårsnoddarna är också representerade rent fysiskt i utställningsrummet: de visas likt unika artefakter i stora, upplysta glasmontrar.

Jag glömmer bort tiden framför flera av verken och dras motståndslöst in i min egen tonårstid. Med hårsnoddar, läppglans och allt. Verken öppnar sig för mig som plötsliga slukhål. 

Men utställningens formmässiga och innehållsliga fokus på perfektion och yta gör att den ibland balanserar farligt nära monotoni och blodlöshet. Det som räddar helheten är två bildserier i mindre format från slutet av 1990-talet som ger utställningen ett element av -anspråkslöshet och humor. 

I sviten ”Utan titel” syns en pigg och nyfiken flickgestalt. Hon är en animation, inritad i ett fotografi som en kriminalteknisk siluettmarkering eller Alfons Åbergs låtsaskompis Molkan. Hon ger inte upp sina försök att komma med i fotografiets gemenskap. Om det så gäller att hänga i en stolpe för att få kontakt med människor i en liftkorg eller stå väldigt illa till i trafiken. 

Den andra sviten är ”Blindfool”, från samma period. Där försöker en monterad, fotograferad Julia -Peirone delta i en ritad teckning och etablera kontakt med animerade gestalter. Fotografen vill bli en del av motivet. Det är ett utsiktslöst företag, rent tekniskt. Och till råga på allt bär hon ögonbindel.

Utställningsfakta

"Girls, girls, girls"

Julia Peirone

Göteborgs konstmuseum. Visas tom 18/3, därefter till Kalmar Konstmuseum

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.